Aftonbladet – 5 januari 1852, sida 2

kets första stora bifallsuttryck till de republikanska principer, hvilkas tolk och kämpe Kossuth är. Hela den stora massan tycktes känna med sig, att den moraliska verkan af detta mottagande var ämnad att kraftigt gripa in i den allmänna öfvertygelsen på andra sidan om oceanen, och att Österrike, Ryssland, ja äfven Frankrike skulle känna vigten af den unga l amerikanska jettens utmaning.. Den rörelse, som på detta sätt börjat, skall helt visst icke afstadna, och det ärej omöjligt att den amerikanska enthusiasmen skall med verkan af en bomb slå ned på de i Europa slumrande revolutionära elementerna., Kossuth landade vid Castle-Garden kl. 12 på dagen, under enthusiastiska bifallsrop från en ofantlig menniskomassa. En välkomstadress öfverlemnades der till honom af mären, hvarpå den berömde magyaren försökte att svara, men i anseende till bullret och förvirringen, som rådde vid tillfätlet, kunde han icke. göra sig hörd, och öfvergaf sin afsigt att tala, efter att hafva yttrat några få ofullständiga meningar. Orsaken till oordningen, som inskränkte sig till ett obetydligt antal af de närvarande, har icke blifvit fullständigt utrönt. Några hafva skrifvit den på den enorma trängselas räkning, och andra hafva tillskrifvit den det romerska partiet af den närvarande mängden. Efter ankomsten till sitt hotell dikterade Kossuth sitt tal, hvaraf han blott kunde fram-f föra jen liten del muntligt, och lemnade det; till tidnirgarne. Vi lemna några utdrag deraf: Mine herrar! Jag är ännu halfsjuk; afrullningen och slingringen på oceanens aldrig hvilande vägor ärl min fattiga hjerna ännu helt förvirrad, och denna omätliga kontinent tyckes ännu darra under mina vacklande fötter... Lät mig, innan jag gär till verket, njuta några timmars hvila på denna frihetens jord, som är edert lyckliga hemland. Frihet och hem, hvilken himmelsk musik i dessa bäda ord. Ack, jag har intet hem, och mitt folks frihet är förtrampad! Unge, frie Amerikas jette! säg mig icke att dina kuster äro en fristad för den förtryckte, ett 1em för den irrande landsflyktige. En fristad äro de visserligen; men kunna alla edert herrliga lands välsignelser dränka i glömska värt bjertas saknad, vär vemodiga längtan efter värt fådernesland? Mitt älskade fåderriesland: Sjelfva dina lidanden göra dig kärare för mig; din blödande bild dväljes hos mig när jag vakar, och under de korta ögonblicken af en sömn utan hvila. Den har följt mig öfver böljorna; den skall ätfölja mig när jag gär tillbaka för att ännu en gång fäkta striden för dess frihet. Äfven här, med denna syn af storhet; frihet och lycka, som Ööppnar sig för mina förvänade ögon, irra mina tankar mot hemlandet, och dä jag blickar öfver dessa tusen gänger tusen framför mig, de lyckliga arfvingarne af I tttvg Vt TAbAR Adra fäder kämnade och hlödde — och då jag väcder mig till edra medborgare för att buga mig för Förenta Staternas majestät och att tacka NewYorks folk för deras ädla deltagande i min befrielse, och för den exempellösa äran af detta emottagande; — äfven här ser jag, ur midten af denna stora församling, uppstiga den blödande bilden af Ungern, oroligt blickande på eder, för att se om det i edra ögons klarhet finnes en sträle af hopp för dess framtid, lyssnande om ej i dänet af edra hurrarop tonar en trumpetstöt, som kallar den till uppständelse. Om det i edra blickar ej finnes nägon sådan hoppets sträle, i edra bifallsrop ingen sädan trumpetsignal; ve då Europas förtryckta nationer! De-skola stä allena i nödens timma. Mindre lyckliga än j voren, skola de icke finna nägon broderhand att hjelpa dem i den förestående jettestriden mot verldens förbundne despoter, och ve äfven mig! Jag känner äfven här jag en glädje, och hvarje dag som jag dröjer här, skall befinnas förlorad för mitt fådernesland, förlorad vid just den tidpunkt, då hvarje ögonblick är afgörelsedigert för Europas öde. Medborgare, så mycket jag än är i behof af nägra timmars hvila, — sä mycket jag än behböfver göra mig bekant med den botten jag stär uppå, innan jag offentligt uppträder i politiska angelägenheter, ansåg jag det för min hederspligt att ej låta, äfven detta den ädla välkomstens ögonblick, gå förbi utan att enkelt och öppet säga ifrån. hvad slags man jag är och hvilken den väntan är och hvilka de förhoppningar, hvilka de anledningar, som nu bragt mig till edra ärorika kuster. Mina herrar, jag har att tacka Förenta Staternas folk, kongress och regering, för min befrielse ur fångenskapen, En mensklig tunga har ej ord att-uttrycka den salighet jag kände då jag — det förtrampade Ungerns irrande chef — säg unionens ärofulla flagga fladdra öfver mitt hufvud, då jag först säg omkring mig de ridderliga officerarne. och det hurtiga manskapet på fregatten Mississippi —; att betänka att det icke var en blott slump, som svepte baneret med band och stjernor ömkring mig, utan attdet var eder vilja att beskydda, — att se ett stätligt skepp. från. Amerika ankomma till det aflägsna Asien för att bryta de bojor, med hvilka Europas mäktigaste nationer fjettrade en landsflyktig magyars verksamhet, hvars blotta namn störde den stolta säkerheten i deras sömn, — att finna mig genom edert beskydd återställd ät friheten; och geaom friheten ät verksamheten; — vid betraktande af allt detta kunnen j lätt tänka edet hvad jag mäste hafva känt och ännu känner, vid minnet af dettar det stoltaste ögonblick i mitt lif. Andra böllo tal — j handladen, — och jag var fri. J hafven äterstallt mig till lif och verksamhet, och skulle med den allsmäktiges näd mitt lif än en gång blifva nyttigt för mitt fådernesland och mgnskligheten, sä är det eder förtjenst och edert verk. Min befrielse har af Europas folk blifvit tolkad såsom ettlöfte ä eder sida satt med eder kraftiga arm bistå den förtryckte. I kunnen knappt fatta hvad förtröstan, hopp och sjelftillit eder handling gifvit dem. Det är i detna mening min befrielse väckt glädjerop frän Portugal till Sverige. Det är af denna anledning som d: nationer, hvilka mest önska min närvaro i Europa, ropade till mig enhälligt: Skynda, skynda till Förenta Staternas stora fria och mäktiga folk, och medför tillbaka dess broderliga bjelp för ert lands sak, som så nära sammanhänger med den europeiska frihetens sak! Och här stär jag nu för att ipför Förenta Stateraas stora och mäktiga republik tala för menniskorättens solidaritet. Dethar behagat den Allsmäktige att utse mig till en representant af mensklighetens sak iaoför eder, äfvensom att i min ringhet och utan all officiell pregel bringa eder en helsning från Storbrittaniens folk; detta ädla folk, förenadt med eder genom blodets band och en upplyst broderskärlek, har för alltid öfvergifvit hvarje känsla af illvilja och afand och eftersträfvar de Förenta Staternas broderliga biständ, för att bjelpa hvarje aation till sin suveräna rätt emot despotismens djerfva eröfringslust, och i förbund med eder mot despoteraas förbund, vid eder sida stå såsom dopvittne vid den europeiska frihetens stundande dop., I det följande af detta tal, som är alltför långt att fullständigt intagas i bladet, framträder dess författare allt öppnare med fordran på unionens direkta medverkan till sitt fäiderneslands befrielse. Han blandar sig ej i staternas hemintressen, han respekterar deras enskilda intressen; men han vill med alla lagliga medel sätta Nordamerikas folk i rörelse för sitt lidande fäderneslands sak. Hvad gör det om hr Hilsemann begär sina pass? Kossuth är fullt förvissad att det suveräna folket skall göra allt för att förmå sin styrelse till 7 ett formligt erkännande af Ungerns oafhängig hetsförklaring. Han gör derefter en jemfö-s rese mellan RR AN sig sjelf och Lafayette, och Ur RET fre aning SS ho mt ve UR Frue Fyn A FR oo