Aftonbladet – 5 januari 1852, sida 2

scen erbjuder så beklagansvärda och så ofta upprepade skådespel. Det snara frigifvandet af större delen utaf de arresterade personerna; den så hastigt skedde indragningen af den utomordentliga makt, som hade anförtrotts åt mågra personer, såsom Carlier, Maurice Duval m. fl., i de trakter der agitation egt rum; flere allmäntnyttiga. och populära förvaltningsåtgärder, t.ex: rörande jernvägen mellan Paris och Lyon, samt jernvägsnätet rundtomkring Paris, — allt detta har ytterligare stegrat det gynnsamma intryck, som påbudet om den slutna Omröstningen redan hade åstadkommit. : 2 Man kan icke dölja för sig, att det ligger en, stor skicklighet i den omsorg, hvarmed presidenten sökt och ännu söker att sätta — om jag så får säga — en rent social fernissa på sin akt af den 2 December. Efter fullbordandet af denna -akt har han visat i-allmänhet mycket undseende för legitimister och orleanister, dermed antydande, att han, utan att fästa sig vid deras personliga tänkesätt, betraktade dem såsom ordwingens män och, i denna egenskap, såsom tillgifne kans sak. Fe Under denna första period skar han republikanerna. öfver en kam. Men snart gick han vidare och visade att ban bland dem ville skilja mellan de moderata och. de : exalterade republikanerne, så General Cavaignacs försättande i frihet, som nu egt rum, tillhör denna andra period af hans politik. Vid den åtskillnad presidenten gjort på de olika slagen af republikaner, hat han; kanske ännu mera i ord än i handling, visat sig oförsonlig mot agitatörerne af profession, mot demagogien, mot socialismen. Dessa äro det upplysta, det moderata, det arbetande Frankrikes verkliga plågoander. På detta gebit är ban säker om att vinna. bifall. Presidentens motståndare låta dock icke anspelningar fattas, att detta uppförande är eller kan vara dikteradt af hans eget intresse, och många påstå att han, erkänd såsom herre, icke längre skall blifva densamme. Framtiden kommer att utvisa om och i hvad mån denna förutsägelse skall gå i fullbordan. Sådan är, efter min uppfattning, för närvarande tänkesättet i Frankrike, Det fallor af-sig sielft, att jag här talar en? dast ur allmän synpunkt, ty både i Paris och provinserna saknas icke opposition och hemliga protester; de äro tvärtom talrika nog inom alla samhällsklasser. a Af personlig erfarenhet kan jag intyga det oerhörda tillopp af folk, som strömmat till valurnorne. Denna ifver kan för öfrigt hafva sin gränd i de mest skiljaktiga orsaker, Det är naturligt att omröstningen utgör dagens hufvudfråga, men då resultatet deraf icke är tvifvel underkastadt, vända sig tankarne joch samtalen mindre kring denna akt i och a sig sjelf än kring det som skall följa erpå. Man försäkrar, att vår nästa konstitution re dan finnes fullfärdig i presidentens händer. Återinförandet i Frankrike af de kejserliga institutionerha är en tillräckligt öfverraskande och egen företeelse för att lemna ett rikt ämne åt konversationen. Också kastar den sig begärligt öfver detta ämne, och den somicke vet huru lätt vi låta hänföra oss af nyhetens behag, och med hvilken trötthet det parlamentariska systemet, eller rättare, dess förvillelser och missbruk öfverväldigat många sinnen, skall utan tvifvel förvånas öfver den medgörlighet, hvarmed man underkastar sig att sjunga ett De profundis vid dess graf. En liten brochyr, som utkommit under titeln la reviston, och af många tillskrifves presidenten sjelf, har gjort stort intryck. Det är numera icke något -ovanligt att höra personer, skilja mellan det parlamentariska och representativa systemet. Framtiden skall ådagalägga i hvad mån denna skilnad är verklig och praktisk. Man anser för högst sannolikt, att konsultativkommissionen til en stor del i sig innesluter den blifvande senatens medlemmar. Senätorerna, säger man, skola aflönas; lagstiftarne icke, i! , Representanter, som ,icke aflönas, blifva stundom mycket dyrare, och detta påminner om Talleyrands yttrande: v,Frankrike är icke nog rikt för att icke löna dem som det använder.; men för ögonblicket fägnar: man sig med tanken att icke mera hafva 6 eller 7 millioner att uppföra på budgeten för det representativa elementet. Detta är hvad jag sett, hört och inhemtat. Jag meddelar det utan alla reflexioner. Innan jag slutar mitt bref vill jag meddela er de versioner, som äro i omlopp angående bvilka personer som voro invigde i presidentens hemlighet den 2 December. Somliga vilja veta att endast fyra personer voro med om hemligheten, neml. generalerne S:t Arnaud och Magnan, hr Morny och hr Mocquart, presidentens sekreterare, som uppsatte dekreterna och proklamationerna. Sjelfva polisprefekten skulle icke egt någon kännedom om saken förr än i ögonblicket för dess utförande. Detsamma: skulle förhållandet hafva varit med hr de S:t Georges, direktör förnationaltryckeriet, som i första hand skulle verka för saken, : ; Man berättar, att då hr de S:t Georges dagen förut befann sig i Elysåe, sade presidenen till Honom med den lugnaste och naturigaste mine i verlden : Nå, hr de S:tGeorges, : ir ni nöjd med den bland tryckeriarbetarne ådande andan?s — Jan — Så mycket vättre! Åpropos, kom. hit i morgon afton; ag har något att tala med er om,, — Jag tär till er tjenst; men om saken icke är lesto angelägnare, vile jag bedja er utsätta n annan tid. Man ger på operan en pjes, som jag bra gerna ville se, — Jag skulle lifva otröstlig, om jag beröfvade er: detta vöje. Var således på tryekeriet kl. 11! Går let an? — Mycket väln. — Måndagsaftonen om, hr de S:t Georges gick på operan. Morny hade också fallit på den idgen att gå lit. Vid åsynen af hr de S:t Georges, som