Aftonbladet – 2 januari 1852, sida 1

1 fv 2 s-kontoret. vi: ANNONSER emottagas ä Attonbl synas nästan gifva visshet åt en sådan förmodan. Vi mena naturligtvis de sednaste händelserna i Frankrike. En trolös och djerf väldshand ing har sönderslagit de former, i hvilka Frankrikes konstitutionella Hf rörde sig, och (för en tid förtrampat samhället under en krass tärdespotism. Huru länge denna inkräöktg skall lyckas är en serskild fråga, och det vore utan tvifvel nog vågadt af absoluismens beundrare, att bygga på en lång framid för densamma. Men emellertid har den af andet mäst cmostagas såsom en verklighet, Jsom ej låter sig bortresonnera, och man fininer sig så godt man kan i ett ondt, i hvars Iställe man ej för ögonblicket kan sätta något bättre. Den skenbara lätthet, hvarmed Louis Napoleon genomfört sin bragd, synes bevisa, ej att nationen är trött vid republiken och Iden nationalförsamling, hvars helgd kejsarkandidaten nyss så förmätet trampat under fötterna, men väl att der un ga statsformen, tillkommen i ett upprördt ögonblick och alltför litet förberedd genom sjelfstyrelsens vanor, eburn under fyra år betydligt rotfästad i det allmänra ltänkesättet, ännu cj tilltrodde sig nog styrka att utan skakningar möta det väntade ombytet af chef .för den exekutiva makten, och att i dönna sinn tfiämning ett gifvet sämre synts I vara att förefigba för ett ovisst bättre. I Utan att, säsom våra politiska vedersa!zare pläga förevita 1oss, anse Frankrike såsom mön!sterstaten, efter hvilken Sverige och andra EnIder genast borde inrättas, måste vi dock be. Itrakta detta land med det lifiigaste deltagande, såsom den smältugn, hvari tidens politiskjarbete lifligast försiggår, slagget afsöndras och itheorien renad och mildrad utarbetar sig till frukt för det öfriga Europa. j Utan detta stora experimentalfält för politiska idger skulle Europa ännu Qväfyvas under ide feodala ruiner, som den stora revolutionen undanskaffade, och hvilkas återkomst händelserna 1830 och 48 hafva medverkat att förebygga. Konservatismens kämpar arbeta oupphörligt på framhållandet af allt det öfverilade, det vilda och det beklagansvärda som åtföljer ,hvälfningar, och vi läsa dagligen uppkok på gamla sagor om mord, rån, våld och alla de j laster som i tider af omhvälfning hemsökt ,menskligheten. Alla dessa skakande saker tillvitas den nu i Frankrike lefvande generation, utan att man anser sig behöfva uppgifva sakförhållanden eller leda tillvitelserna iminsta bevisning. I Det är menskligt att beklaga deras fösvillelse, åt hvilkas förtjenster Man egnar sin , hyllning. En sådan mensklighet är på sin plats med afseende på Frankrike. Ser man då i det moderna Frankrike ingenting annat än en skara af blodiga vålnader,. än en tafia af laglöshet och plundring? Man erinrar sig gerna allt som smakar af skandalen, Cabets utopier, scenerna i nationalförsamlingen, och allt som kan dekreditera eller förlöjliga republiken; deremot glömmer man alltför lätt den ärofulla andel Frankrike tagit i industriexpositionen, den vetenskapliga höjd som landet ännu alltid försvarar, och allt annat som kunde bevisa att stora fredliga krafter alltjemt verka i det tysta, medan ytan uppröres af rivaliserande dynastiska och republikanska partier. Den som tror på en annan framtid för Europa än kossackväldets, kan ej misströsta om en bättre framtid för Frankrike. Må det utveckla hela vidden af sina materiella krafter, upplifva sin-handel och sin industri, och förbjelpa sina lägre klasser till upplysning och sedlighet, så skall intet soldatvälde i längden kunna förtrycka dess yttranderätt och håna dess lagar. Må det såvidt möjligt lösgöra sig från det centralisationens förtryck, som ännu hämmar den enskilda och kommunala friheen, så skall detta samhälle slutligen och säsert sätta sig i besittning af den verkliga, på ktning för lag och ordning grundade frihet, som skänker staterna mera lugn än millioner vajonetter. Man må utan fara för frisinnighet i öfverygelse medgifva, att det finns förtryck inom epubliker liksom inom despotiskt styrda staer, äfvensom att det inom de sednare kan tveckla sig ett frihetens frö, som gror under ullen. Allt som befordrar den materiella älmågans allmänna spridning, befordrar omelelbart odlingen och i sista hand friheten. ejsartidens despoti var en sådan uppfostrar ill frihet, som kejsarens brorson, ej skall näkta eftergöra. Industrien tål i längden inen despotism öfvas bredvid sig. Äfven Euopas Östra stater uppfostras på detta sätt, ingsamt och omärkligt det är sannt, men ock säkert, till känslan af sitt förtryck och ehofvet att afkasta det. Det är måhända en ycka för dessa länders styrelser, att de oerörda truppmassor de beständigt måste hålla å krigsfot uppäta vinsten af dessa länders dustriella framsteg. Men hvem vet, om ej ist de hjelpkällor man skapat för armdernas Aes