Aftonbladet – 2 januari 1852, sida 1

frukter — hade vållat detta. Och det erkändes allmänt, Det enda inkast jag hörde mot nyttan af dessa sädespriser var: v,Folket blir öfvermodigt och vårdslöst. Jag har sett stora brödstycken utkastade på gatorna. . Och brödet allena gör väl icke allt. Och det fordras ädlare bröd för menniskan, för att låta henne rätt draga nytta af det kroppsliga. Och handelsfriheten allena gör icke heller allt. Och det var äfven en annan kraft än denna, verksam i den allmänna resning och hölsa, som jag förnam i England. När konsten afbildar denna kraft, gör den deraf en qvinlig gestalt; — en skön qvinna med ett barn vid sitt bröst är konstens symbol för menniskokärleken. Och kanske har konsten rätt. Och kanske är det den qvir. liga principen i menniskonaturen, som i Englands närvarande nya lif ger den manliga handen för att fullborda verket, — ty för handel och sjöfart och bergveik, och all jordenos drift har man, af urminnes tider valt till fepresenkant en manlig Gudom. Men — så säger en af verldens äldsta sagor — när det gudomliga ifvet uppenbarade sig på jorden, framstod det ett gudomligt par. I en Lotusblomma, som uppsteg ur Nilflodens vatten, föddes tillsammans Ösiris och Isis och gingo tillsammans ram derur att välsigna jorden. Sanningen i denna saga såg jag besannad ifven i hvad jag säg i England. Men när jag ordar derom vil jag egentligen dröja vid de nya bevisen deraf, vid de nya bildningar, som ofva menniskoslägtet en skönare fraratid; ej på de gamla och otillräckliga, om än goda, utan om de nya, ty på de nya var egentligen mitt synglas riktadt. Lit mig dröja först vid menniskokärlekens verk — qvinnogestalten med barnen — ty lessa äro dock de som lägga grunden?! I Lirerpool besökte jag de s.k. Ragged Schools de trasiga skolorna) — skolor der på gaorna kringstrykande, vanvårdade och tiggande varn samlas, undervisas i läsning m. fl. tilp örsta uppfostran hörande ämnen, äfven i sång, Jessa skolor äro dels aftonskolor, dels dag.