Aftonbladet – 2 januari 1852, sida 1

. var det med en sorglig känsla för den gaml; : verlden, en frågande blick af längtan och hopp som jag vände mig till den nya. I Två år gingo om — en solrik, brinnande lifsstark dröm! — och det var åter höst, ocl jag var åter i England. Hösten mötte mig der i köld och regn och blåst, i det allra ru. .skigaste väder man kan föreställa sig, oct sådant jag aldrig sett på den andra sidan a ; verlåshafvet. Men i samhällslifvet, öfverall i den andliga atmosferen rådde en annan anda. Den var — jag förnam det med öfverraskning och glädje — den var Vårens. Handelsfriheten hade burit frukt, och under dess flagga hade slöjder och näringar uppblomstrat till nytt lif, sädespriserna fallit, brödet blifvit till godt pris. Med stark, lifskraftig växt hade detta frihetsträd, planteradt af Cobden och Peel, genomträngt engelska fol.kets lif, och hvart jag kom hörde Jag suset af dess löf i den fria vinden. Kristallpalatset var dess utslagna, praktfulla blomma; — och som glada bisvärmar flögo menniskornas skaror på ångans vingar till och från den stora verldsblomman, der alla folk stämt möte, der allas slöjd och flit och produkter slagit ut sina blommor till allas åskådning och fröjd, — — en Cactus grandiflora sådan verlden ännu icke hade sett, Det blef mig klarare med hvar dag i England; denna period var en af allmän resning till ett nytt, friskt lif. I manufakturdistrikterna, i Liverpool, Manchester, Birn ingham, öfverallt hörde jag samma talan af alla: klasser: välståndet var allmänt der, var i stigande, Det bleka nödens anlete, som förr hade synts mig så förfärande, det säg jag ej mer så som förr, Och der det sågs smyga som en skymmande skugga utmed öfvertiödets bord, syntes det mig dock cj mer-som molnet fullt af choleraångor, fördunklande rymden, utan snarare som cit af dessa moln — som vi se ibland — med hvilka redan vinden, med hvilka solen fått makt, och som uppsugas, försvinna i rymden, i den klara cthern.., De goda sädespriserna — handelsfrihetens