Aftonbladet – 30 december 1852, sida 1

ETTER ARSA TTT SVETT RET VE SATS NANSEN skuld till banken af 70 millioner (c:a 4 millioner mer än i den föregående redogörelsen). Grefve Donatier de Sesmaissons förklarar i ett Bretagner-blad, att hans son utan sin vetskap blifvit uppförd bland konsultatif-kommissionens medlemmar. Tvenne af Pressess medarbetare, A. Peyrat, som redigerade de utländska artiklarne. och den utmärkte kritikern Eugåne Pelletan, hafva tillkännagifvit, att de utträdt ur detta blads redaktion. Den 20 dennes, kl. 8 på morgonen började, såsom förut var bestämdt, omröstningen uti Paris. Man anmärkte att ännu denna dag arbetarne ej i massa infunno sig för att aflemna sina voteringssedlar, utan syntes denna dag endast sådana som äro utan sysselsättning. Först påföljande dag, eller söndagen, komme den stora majoriteten af Pariserarbetare att afgifva sina röster. — Emellertid försiggick allt i djupaste lugn, en omständighet, som gjorde ett särdeles fördelaktigt intryck på börsen, der man åter iakttog ett betydligt stigande i fonderna, och, såsom en korrespondent yttrar, förtroendet gick ända till yrsel. Ett rykte hade blifvit utspridt, att regeringen förhindrade tryckningen af voteringssedlar med Nej.. Man har funnit nödigt att i Moniteuren officielt vederlägga detta rykte, men en korrespondent till sIndåp. Belgen. yttrar dock, att, härmed må förhålla sig huru som heldst, så är det dock notoriskt, att vid. sektionerna af myndigheterna endast Jas utdelats. Samma korrespondent vederlägger äfven de svassande uppgifter som förekomma i Patrie om den återvändande lifligheten på Paris gator och i affärsverlden, Detta, säger korrespondenten, är falskt, affärerna äro ännu ganska tryckta. Det talas om en modifikation i kabinettet, Drouin de IHugs skulle öfvertaga utrikes angelägenheterna och hr Morny, som tröttnat vid de hans post åtföljande mödor skulle lemna inrikes portföijen, hvilken skulle öfvergå till hr Ducos, så framt den ej öfvertages af hr Fauld, som, sällsamt nog, skall hafva en synnerlig längtan efter denna portfölj. Den korresspondent, som meddeler dessa rykten, reserverar sig dock från all garanti för deras sannolikhet, Ett annat rykte, som börjar taga mycken konsistens, förmäler att Louis Napoleon skulle hafva för afsigt att nedsätta 5 4 räntan till 4 eller 4:, 9). Åtgärden skulle tjena att på samma gång bereda en resurs i den kritiska financiella ställningen, samt förskaffa presidenten popularitet hos massorna. Ozaktadt de ganska detaljerade berättelser, man från fiera håll mottagit om Cavaignacs frigifvande, förklarar dock en korrespondent till Indep. Belge,, att han ännu den 19 befann sig på Ham, emedan han ansett nödigt protestera mot de åsigter om hans opinioner och regeringens rättigheter, som funnos uttryckta i den skrifvelse, hvari hr Morny erböd honom friketen. Underrättelser från Gibraltar at den 15 December förmila, att stridigheterna mellan Frankrike och Marocko ännu icke blifvit bilagda. Kejsaren hade afgifvit en otillfredsställande förklaring, och alla Fransmän i Tanger inskeppade sig i följd deraf. Sednare hade de dock åter gått i land, då det blifvit bekant att paschan i provinsen blifvit bemyndigad att underhandla med de franska sändebuden. Den engelska pressens organer hafva i allmänhet och nästan utan undantag med mycken skärpa uitalat sig emot Louis Napoleons statsstreck. Äfven Times, som eljest med synnerlig förkärlek omhuldat reaktionen på kontinenten, uttalar högt sitt ogillande. I ett af sina sednaste nummer fäller denna tidning följande högst anmärkningsvärda yttrande öfver den ställning, hvari Frankrike genom Louis Napoleons lagstridiga och menediga handling blifvit försatt: Det är icke vär afsigt att här inläta oss i afseende på den kolossala blunder, som de läta komma sig till last, hvilka i Louis Napoleons löften rörande sin framtida förvaltning vilja upptåcka ieke endast de väsendtligaste vilkoren för ordning och lugti, utan äfven ett äterställande af den parlamentariska regeringen i det inre och antagandet af en liberal politik i det yttre. Men om det ännu fordras något för ait skingra denna döraktiga villa, så hänvisa vi dessa optimister till det konstitutionsutkast, som Louis Napoleon och hans generaler ämoa skänka Frankrike. Anspelningarne på konsularförfattningen af 1799 uti den proklamation, som förkunnade statsstrecket, och flera dermed harmonierande ställen uti L. Bonapartes fordna skrifter, gifva oss en ganska bestämd föreställ ning om hvad han har i sinnet. Men vi hälla def för ganska problematiskt huruvida det Britti-ka pu blikum skall anse ett så argt bedrägeri och en st narraktig gyckelbild af fria institutioner för möjlig het, så länge det icke verkligen förkunnas. Utkaste är ett försök att med hvarandra förena det yttre ske net af en folklig regering med allmän rösträtt ocl absolutismens realitet. Statsrådet. utnämnes natur ligtvis af verkställande makten. Senaten, en korpo ration af ringa betydenhet; men med stor yttre ut märkelse, utnämnes till hälften af presidenten, til hälften af provinsialständerna, på en af verkställand makten framlagd lista. Dessa båda, af regeringel konstituerade och rikligen betalda myndigheter, är naturligtvis mäktiga korruptionsmedel att använda p TRIES TD TSE TE