Aftonbladet – 11 december 1851, sida 2

rat, hinder icke möter i det å svatandernes sid: åberopade förhållande att Christian Dybecks borgenärer varit genom ärsstämning kallade att sine hos honom i lifstiden egande fordringar anmäla och att de afsökanderne nu väckte icke blifv.t inom den i samma stämning utsatte tid bevakade, förekommer, att de dels vid domstolarne och dels inför nedre revisionen angående Erik Dybecks sinnesbeskaffenhet på ed hörde vittnen, kanslisten Georgii, målaren Torsselius, enkorna Torsse. lius och Högberg, handlanden Enbom, han. delsbokhållarea Nerpin, rådmannen Alexandersson, förr sockerbruksarbetaren Wennström, kommnistern Westrå, drängen Lars Julin, hnstruna Catharina Abrahamsdotter, Maja Stina Ardersdotter och Holm samt pigan Brita Helbren, afgifvit berättelser, d) på d) På aflag! vittnesed har blifvit intygadt: 1. af Erik D:becks intima umgängesvänner, fru. arn: Torsselius och Ilögberg, målaremästaren Torsse. lius, samt kanslisten Georgii, sammanstämmande: at Erik Dybeckx under sitt vistande här i staden årer 1829 och 1830 varit till sina sjä förmögenheter så förslöad, att han allmänt ansågs för mindre vetande, eller hvad man i dagligt tal kallar fjoskig ; att den som tilltalade honom aldrig kunde vänta att få ett redigt svar: att Lan på främmande ställen brukade inne uti rummen påtaga galoscherna, samt äfven hoppa och dansa för sig sjelf; att han talade utan sammanhang och måste bevakas som ett barn; att Erik Dybe:k vid alla de tillfällen då vittnena sett honom ären 1829 och 1830 varit så beskaffad, samt att hans medvetslösa til:stånd varit i tilltagande. (Se Kämnersrättens protokoll för den 7 April 1838, fol. 39 och 46.) 2. af handlanden Enbom (som år 1830 förestod Dybecks socerbruksbod), att Erik Dybeck, hvilken i Juni månad samma är afreste till landet, under vistandet här i staden 1830 varit så förslöad till sina sinnen, att han ej kunde uppfatta hvad man yttrade till honom, eller derå lemna ett redigt svar; att han till följd häraf var oförmögen att sköta kontorsgöromäler ; att han måste vårdas såsom ett oförståndigt barn; att Christian Iybeck flere gånger omtalte denna broderns sinnessvaghet ; — samt . att Erik Dybeck 1830, utan undantag alltid varit oredig. (Se Känmnersr ttens prot. den 10 April 1838, fol. 51—52.) 3. af grosshamdlaren AÅspelins bokhällare Nerpin, att han de gänger vittnet sett Erik Dybeck år 1830 funnit honom vara-oredig och orolig; att vittnet ansett honom ej kunna sköta sg och sitt; samt : . att vittnet trodde, att sinnessvaghet föranledde Erik Dybecks afresa till landet. (Se Kämnersrättens prot. den 10 April 1838, fol. 52.) 4. af komminister A. Westre i Odensvi (dit Erik Dybeck transporterades den 6 Juni 1830, eller dagen efter det de ifrägavarnnde afbandlingarne upprättades), att Erik Dybeck allt ifrån den dag han ankom till Odensvi och intill sin död oafbrutet varit fullkomligt fånig eller mindre vetande, till den grad att en serskild person b-ständigt mäste hafva uppsigt öfver bonom såsom öfver ett minderärigt barn; att han aldrig ezde nägon redig tanke, icke ens så läng stund som erfordrades för att sjelf kunna skrifva sitt namn ; s att vittnet varit närvarande vid ett tillfälle under loppet af första eller andra Äret efter Dybecks ankomst till Odensvi, då prosten Dybeck, som uppgifvit, att Erik Dytecks namn erfordrades ä nägon handling, skrifvit botstäfeer säsom en föreskrift på ett papper, med uppnaning till Erik Dybeck att öfva sig och skrifva derefer, men att detta försök misslyckats helt och hället, enedan Erik Dybeck icke kunde efterskrifva bokstäferna — samt — att vittnet, som i Juli mänad är 129 varit i Erik Dybecks sällskap här i Stockholm, reda då funnit honom vara lika afsigkommen, som unler sin vistelse i Odensvi; samt att han gått såsom en fåne och tyckts icke vara hemmaadd i sitt eget hus. (Se Köpings Rädhusrätts pro okoll den 28 Jumi 1847.) 5. af torparehusstrurna Catharina Abrahamsdotter och Haja Stina Andlersdotter (hvilka är 1830 innehaft vigtjenst ä Odensivi prestgärd) sammanstämmande : att Erik Dybeck, när han i början af Juni mänad 1830 dit ankom ifrån Storkholm, röjde i allt sitt beeende, att han var fånig och i saknad af sina förständsförmögenheter; att han alltid, ända från sin ankomst till Odensvi, var till den grad fånig, att han gjorde sina naturbehof i kläderna oc inne i rummen, äfven i främmande personers närvaro; att en särskild person ständigt mäste passa på hoom som på ett barn; samt att vittnena äfven sjelfre haft uppsigt öfver honom, å hans (från Stockholm medhafda) sköterska Hedda arit sjuk eller ffränvarande. — (Dessa vittnen flytade från Odensvi: Catharina Abrahamsdotter om höten 1834, samt Maja Stina Andersdotter om hösten 831.) — (Se Köpings rädhusrätts prot. den 28 Juni 1847.) 6) af skeppare-hustrun Christina Iolm och pigan Brita Stina Iellgren (hvilka varit i tjenst antagna säom Eric Dybecks vårdarinnor) sammanstämmande: att Erik Dybeclk under denna tid utan afbrott var Udeles fånig ellerr mindre vstande; . att han mäste sskötas, trättas och matas alldeles såom ett minderår barn; att han icke nåågon enda dag egde sinnesredighet ch medvetande aff hvad han sade och gjorde, utan etedde sig i alla :ajfseenden oupphörligt som en verkg fåne; att han derföre aldrig kunde lemnas utan tillsya; amt att Erik Dybecik, som ej hade reda på nägonting, möjligen kunnat sikrifva sitt namn. (Se Köpings rädusrätts prot. den 28 Juni 1847.) Befattningen såsom Erik Dybecks värdarinna inneades af hustru Holm ifrån början af Oktober mänad 831 till slutet af April mänad 1832, samt af pigan fellgren ifrån Oktober mänad 1832 till September nänad 1834, och säledes under den tid, då bevakingsinlagan i Christian Dybecks ärs-proklama blifvit irifven och till Stockholms rädhusrätt ingifven. (Se ämnersrättens prot. den 1 Augusti 1843. Fol. 60.) 7) af drängen Lars Julin: att han en dag i början af Juni mänad farit med istar och vagn till Westeräs för att hemta prosten ybeck, som dit anlände på ängfartyg i sällskap med ckerbrukspatronen Erik Dybeck; att resan samma dag fortsattes till Odensvi prostrd ; att Erik Dybeck mäste vid gåendet af och från Pgfartyget efierses som ett barn; att Erik Dybeck talade utsn sammanhang och ville vid ankomsten ttill Odenvi stiga ur vagnen, utan de: Hvad vill ni mig? — Lät mig vara; att vittnet, som derefter ofta sett och hört Erik ybeck, atdrig fumnit honom tala med sammanbang, an blott upprepa vissa ord; samt att Erik Dybeck måste beständigt efterses. (Julin nade hos prostem Dybeck ifrån hösten 1829 till hön 1833, samt åtcerkom 2 är derefter i prosten Dycks tjenst och qwarblet der till hans död 1844. (Se Ööpings rädhusrätts prot. den 28 Juni 1847.) 8) af sockerbruksarbetaren Wennström, att Erik Dyck är 1830 varit fånig och mindre vetande, samt t detta hans sinnesoredighetstillstånd, som var all