Aftonbladet – 11 december 1851, sida 2

riet i Florens. (Guden är bekrönt med vin;rankor; glädjen och småleendet stå att läsa i . hans ansigte och hans af ruset redan skumma : blick fäster sig med begärlighet på en bägare, som han håller i högra handen, Han tyckes redan icke mera märka hvad som tilldrager sig omkring honcom, ty en liten förtjusande satyr, oöfverträfllig i upptåg och skalkaktighet, uppäter utan minsta försyn de drufvor han bortsnappat från drinkarnes gud. Efter Bacchus följde omedelbarligen den vackra gruppen La Pietå, utförd på kardinalens af S:t Denis befallning. Den föreställer Maria, hållande på sina knän sin från korset nedtagne sons kropp. Den framgång denna grupp redan vid första expositionen vann var så stor, att Vasari icke kunnat finna nog hyperboliska termer för att loforda den. Att döma efter samtida författares beskrifningar har aldrig hvarken de Gamle eller nyare tiders bildhuggare kunnat komma så nära sjelfva det högsta idealet för konsten, och a!drig hade man sett marmorn arbetad med en så utvald omsorg och en så förvånande lätthet. Emellertid måste konstnären under dessa allmänna och väl förtjenta loford af kritiken höra den förebråelsen att hafva gifvit modren ett nästan lika ungdomligt utseende som sonen. Christi moder var en obefläckad jungfru, svarade Michaöl Angelo med stolthet, soch det är anledning tro att Gud såsom vittnesbörd af Marias jungfruliga renhet velat låta henne längre än andra qvinnor njuta af ungdomens och skönhetens glans.. Oaktadt denna tillrättavisning ville icke kritiken erkänna sig vara besegrad, men icke förty var gruppen la Pietå ständigt omgifven af en talrik mängd beundrare. En dag då Michaöl Angelo sjelf befann sig ibland hopen, hörde han en främling fråga sin granne: (Forts, följer.)