Aftonbladet – 11 december 1851, sida 1

omstedis, M 67 Regeringsgatan; i A. M. Rybergs mottagas å Aftonblads-kontoret vid Mynttorget, på hvarje s. k. rotul, för att biträda ledamöterna med uppsättandet af promemorior, berättelser och utslag, så blefve förhållandet snarare sämre än bättre, än det för närvarande är. Notarierne blefve då endast ett slags uppvaktande, hvilka komme att mera bero af gunsten hos föredraganden på den rotul der de tjenstgjorde än af verklig skicklighet, hvilken sålunda sällan komme att pröfvas afhofrätten kollektivt, utan skulle vitsordas af den enskilda ledamoten. Om deremot, lika såväl som hofrättens fiskaler föredraga brottmå!, notarierne finge sig emellan till utarbetande och föredragning fördela de civila skriftvexlingarne, så vore öfvergången ganska lätt till det, enligt vår tanka, mest ändamålsenliga neml. att en expeditionshafvande och protokollsförande jemväl alltid vore både skyldig och berättigad att yttra sin mening i saken, äfven om han icke inge någon röst vid afgöra idet förr än han kunde inträda såsom adjungerad ledamot. Utan att nu ingå i några speciella detaljer i afseende på medlen att bereda denna organisation med den nuvarande äldre uppsättningen af notarier i hofrätterna, hafva vi endast velat antyda vär åsigt i ämnet, desto heldre som vi äro öfvertygade att om en dylik arordning rätt utfördes, den skulle blifva at stor vinst både för hofrätten sjelf och den rättsökande allmänheten, derigenom att den både tidigt bildade skickliga ämnen till ledamöter och väsendtligt skulle befordra skyndsamhet i ärendernas behandling, afgörande och framförallt i expeditionen, hvars utomordentliga senfirdighet nu med rätta utgör föremål för anmärkningar. Men hvad som emellertid är vigtigare än en ny arbetsordning för tjenstemännen, är en instruktion till reglerande af ledamöternas arbeten; ty öfwer dem finnes icke någon annan kontroll än dlen som utöfvas af justitiekansleren och justittieombudsmannen. Attnågon sådan instruktion är i fråga hafva vi dock icke förnummit. Tidpunkten synes eljest härför vara inne. Många år ha förflutit, sedan hofrätternas pressidenter afgåfvo förslag till nya arbetsordninggar, hvari sistnämnde fråga väl äfven förekormmit. Sedermera hafva hofrätterna, genom upphäfvande af lagmansoch kämnersrätterrna ansett sina göromål blifva så mycket förökade att hofrätterna för den skull måste undergå förändringar. Slutligen hafva rikets sednasst församlade ständer, som för att befrämja arboetet i hofrätterna emot dem visat en högst ovaanlig frikostighet, anhållit att Kgl. Maj:t täcktess låta utfärda xen för alla hofrätterne gemenssamt gällande arbetsordning,. Med afseende härå är det som vi anse det vara en nödvändighet att göra ett nytt reglemente för hcofrätternes arbeten, icke endast i den del somr rörer hofrätternes betjening, utau äfven i afseende på ledamöterne, helst dessa båda ämnen med hvarandra hafva det sammanhang, attt man icke bör kunna åtskilja dem. a I Morgonlbladet har de sednaste dagarne varit synlig en följd af artiklar rörande svenska konstsamlingar från äldre och nyare tid, uti hvilka förekomma så starka vanställningar af vära häfder, att vi ej kunna underläta att dervid göra nägra anmärkningar. Så säges t. ex., att Adolf Fredrik 1734 instiktade akademien för de, fria konsterna. — Adolf Fredrik var nämnde tid en beskedlig biskop af Eutin, som kanske aldrig ens tänkt på Sverge, och de fria konsternas flor var för honom en ringa sak bredvid svarfIstolens behag. Hvarföre får cj oppositionsmannen C. G. Tessin bibehälla äran af att hafva 1735 skapat denna akademi, som egentligen uppstod ur Tessins ritskola, der Tavasal var lärare, och sedan blef akademiens? Adolf Fredrik blef först 1743 svensk tron) Än mer: Lovisa Ulrikas smak hade redan förbe Iredt tidehvarfrets,. — Lovisa Ulrika kom till Sverge såsom ung prinsessa är 1744, då Tessin m. fl. förberedde hennes smak för konst, vetenskap och slöjder, sedan man funnit, att af Adolf Fredrik var intet att göra. Linn och Dalin hade gjort sina namn längt innan hon satte sin fot på svensk jord, ) kanske innan hon hört Sverge omtalas. Eders ExI cellens är för mig mera än föräldrar, konung och fäa ) dernesland, har Linn yttrat till Tessin. Rikets Ständer ingingo 1734 med en rekommendation till t regeringen för Dalin. Det nuvar:ande kongl. museum räknar äfven frän I Lovisa Ulrika. sin tillvaro,. Ja väl; men säg på hvad -sätt, — för satt tala med Bellman. Jo, det var — 4 Tessins museum, som inlöstes af — kronan och kom n till Drottninglholm. Till fadrens och farfadrens sam-Ilingar hade Tessin under sina mänga resor med otrolig flit och oerhörda kostnader gjort de betydligaste ltillökaiogar, synnerligen i Paris vid försäljningen af ) Crouzats stora kabinett. Kopparsticken köptes sedan o laf prins Gusstaf. Denna samling ansägs på sin tid för den fjerdee eller femte i Europa, enligt Mariettes omdöme. Päi samma sätt förhäller det sig med Lovisa Ulrikas cdyrbara och utsökta myntoch medaljsamling, hvillken hon köpte af Tessin, som redan 1732 Shade gjort em god början med densamma, Vi kunde ända till trötttbet upprepa enahanda förhållanden ifrän I, Lovisas tidethvarfs. na! Att under frihetstiden konsten icke kunde finna . hägn, var naiturligt, säges vidare. Besynnerliga pästående, då likväl enhvar vet, att genom den 1735 stiftade akademien de bildande konsterna, hvilka förut e kunde anses som fremlingar, gjordes inhemska i a Sverge. Dett är egentli.en från denna tidpunkt, som ir Sverge börjar räkna ryktbara artister, hvilka äfven a uppehållit Swerges ära utomlands i konsternas verld. Hvad hägnert beträffar, tro vi svenska artister sällan ha rönt cen sä redbar omtanka och en sä sannt JNiberal uppmwntran, som ett vittne från samma tid, ör professor Gadd, framställer i minnestalet öfver Tesm sin: Han umgås med alla konstnärer säsom sina fe or sterbröder : lhan bryter af sitt bröd ät den torftige. han eggar dieras nit: han underhäller deras snilleseld genom wppmuntran, belöning och beröma. Re dan 1730 lätto de svenska artisterna slå en minnes et penning öfver Tessin. För öfrigt bör erinras, at sn många af dem som framstodo under Gustaf III, fåt er,sin bildning under frihetstiden. Sergell t. ex. sem )fgens salar,, min far, ibland de förnämsta konst närer i Florens och vid Lorenzo den Prakt. 1 ill AT . alkandaa IaÄard Av