Aftonbladet – 11 december 1851, sida 1

gens salar,, min far, ibland de förnämsta konstnärer i Florens och vid Lorenzo den Praktilskandes Ibord.v Min Gud, min Gud, han har mistat förståndet, den olycklige! utropade den stackars adren, hvars vrede förvandlades i förskräcelse. Ni måste följa mig, min fars, utropade Michael Angelo med stark och bestämd röst, som bannlyste alla tvifvelsmål. Jag får underrätta er, att Lorenzo sjelf tryckt min hand och tagit mig under sitt beskydd. Han väntar er för att tillbjuda er en befattning. Ni får sjelf välja. För tusan! man prutar icke med Michael Angelo! Den gamle Buonarotti var tillintetgjord; han stödde hufvudet mot sina händer, likasom för att samla sina tankar, och frågade sig sjelf antingen det var han eller hans son som mistat förståndet. Michael Angelo drog, utan att lemna honom tid till vidare besinnande, fadren till hälften godvilligt och till hälften med våld, med sig ända till palatset. Då podestan såg vakterna lemna dem fri passage och hofmännen vördnadsfullt stiga upp vid deras inträde, trodde han sig vara under inflytelsen af en dröm. En page insläppte den gamle Buonarotti och hans son i hertigens kabinett, der de befunno sig i Lorenzos närvaro. ;Messire Buonarottio, sade hertigen, i det han med nedlåtande vänlighet kom honom till mötes; jag bar kallat er hit för att begära ert tillståmd att få hos mig behålla Michael Angelo occh för att lyckönska er att ega en son, som kommer att blifva sin tids störste konstnär. Han kommer hädanefter att bo i palatset och hans aflöning får ni sjelf bestämma. Jag fäster dervid endast ett vilkor, hvarom er son förmodligen underrättat er,