Aftonbladet – 11 december 1851, sida 1

Den gamle Buonarotti höll just på att i all maklighet frukostera i sitt rum, hvilket han efter händelsen med sonen icke hade lemnat, då häftiga slag på porten störde honom i detta lofliga förehafvande. Podestan skyndade att sjelf öppna, men vid åsynen af Michael Angelo, hvilken han icke genast igenkände, tog han tre steg baklänges. Blek, filämtande, barhufvad, med kläderna i oordning och betäckta med damm, tog gossen ett språng ifrån dörren, för att kasta sig i fadrens armar. Bort ifrån mig, olycklige!s utropade podestan, darrande af vrede vid denna oerhörda djerfhet. Min far, min far, värdes höra mig innan ni jagar mig ifrån er! Väga ej att nalkas, ovärdige och vanslägtade son; nedsmutsa mig icke genom ditt vidrörande.s Men för Guds skull, hör mig ett enda ögonblick I ,Du vill då tvinga mig att gifva dig mir förbannelse?s rJag kommer ifrån mediceiska palatset.n Jag vill icke veta hvarken hvarirån di kommer eller hvad du gör; det är en sal som icke rör mig, utan dig sjelf. Jag had fordom en son, som hette Michael Angelo denne son skulle, så hoppades jag, blifva et stöd och en prydnad för min familj samt mi ålderdoms glädje och tröst; men jag äger Gud vare lof, numera icke denne ot.cksamm och rebelliske son. Jag har för aderton flo riner sålt honom till mäster Ghirlandajo.o I min mors namn besvär jag er att hör mig. Se, jag knöfaller för er. Vänd om till dina murare; der är di plats.n Min plats! svarade Michael Angelo upp stigande med stolthet; min plats är i herti