Aftonbladet – 6 december 1851, sida 2

n allt längre bort åt stadens aflägsnare der, hvarest usla kyffen ännu finnas att tillgå. ed detsamma hafva ifven hyrorna blifvit ögt uppdrifna. Det menliga i dessa omstängheter inses af hvar och en. Såsom en otvigt deremot har brandförsäkriingsverket opnat amorteringslån mot låg räntta åt perner, som vilja uppföra! stenhusbyyggnader, . inredda, att fattigare familjer der skola inna ega rum att hyra. Olyckligtvis är det tare egennyttan än menniskokärleken, som legnat sig dessa lån, så att frukterna utaf era torde vara ganska obetydliga. — Rean or hösten 1848 bi:dade sig i Stockholm t sällskap för uppförande af bostäder åt fatga familjer. Planer och ritningar uppgjores, tomt inköptes, inbjudning till allmänhen var uppsatt — men saken alfstannade. inyo har ett sällskap för samma ändamål bilat sig. Det vore önskligt, att detta måtte ga bättre framgång, ty saken är veerkligen af tor vigt. Såsom bidragande att lindra de fattiges lefadskostnader, må äfven nämnas de matinrättingar, som blifvit etablerade, i afsigt att geom fördelen af större uppköp på en gång, ch då företaget ej beräknas på vinst, kunna Iilhandahålia sund mat till billigt pris. Vi kola framdeles göra oss bättre underrättade m dessa inrättningars ställning och resultaer, — Hit höra äfven de uppköp af ved, som af utskilliga församlingars fattigvårdsstyrelser göras, för de behöfvandes räkning. Detta är en förträfMig sak, ty prejeriet med vedens utminutering pundvis lärer ofta hafva varit förfärligt. Vid beredandet af arbetsförtjenst åt arbetsföre personer, borde man hafva framför al.t sökt tt tillgodogöra sig de arbetstillfällen, som verkligen förefinnas, d. v. s. man Ihade bordt vara betänkt på, att lätta beröringem emellan lem som önska få arbeten verkställdla och dem som önska få arbete. Ofta händer nemligen, att en person önskar få en arbetshjelp än 1 ett, än i ett annat, men måste afstå derifrån, emedan ej något arbetshjon finnes att för ögonblicket tillgå, under det måhändla på samma gång många sådane söka sig föörgäfves på ndra ställen om efter arbetsförtjeenst. Ett sådant sökande å ömse sidor åsttadkommer stor tidsförlust, hvilket i synnerhett för den fattige är kännbart. För detta ändamål hafva på flera ställen i Tyskland s. k. arbetarebörser, eller arbetsanvisningsanstalter blifvit inrättade, dels af kommunen, dels af enskildla säilskaper, hvilka lemnat fördelaktiga resulltater. Afven i Stockholm inrättades på försök en sådan arbetsanvisningsanstalt, hvars resultater öfverträffade de tyska anstalternas, men hvilken måste upphöra, sedan föreståndaren hos stadsnämnden anhållit, att erhålla — tvenne rum hyresfritt, men derpå aldrig fick svar. Sammanbunden å ena sidan med polisen och å den andra med arbetsinrättningarne, skulle en sådan ansta.t kunna i högst väsendtlig mån bidraga till lösdrifveriets förminskande. Etablerandet af arbetsinrättningar är en betänklig, och dock oundgänglig sak. ÅA ena sidan förete de, liksom arbetena i fängelser, de svårigheter, att då vissa arbeten sålunda biifva till öfverflöd förfärdigade, och förlusterna genom de nedsatta priser, som deraf blifva en följd, ersättas af allmänna medel, så blottstäla de en mängd personer, som cljest af sådana arbeten hafva sitt uppehälle. Hvad som länder till hjelp i ett fall länder således till skada i ett annat. Å andra sidan är det åter en oundgänglig nödvänlighet, att allmänna arbetsinrättningar gifvas, der arbetsföre personer, hvilka eljest nödgas öfverlemna sig åt tiggeri och lösdrifveri, kunna ega försörjning genom arbete. De betämkligheter, som här möta, torde dock kunnaa i någon mån häfvas, i fall vid fängelser oxch arbetsimrättningar endast sådana arbeten infördes, som icke lida någon konkurrens; om åtskilliga arbeten, der detta lät sig göra, uppskjöTItes till den mest arbetslösa årstiden, samt att allmänna arbeten, hvilka nu ej kunna utföras, just af brist på medel till arbetenas utförande, företoges genom understöd af fattigvårdsmedlen. En samverkan mellan stadens drätselverk och fattigvårdsstyrelse i detta hänseende skulle otvifvelaktigt leda till stor nytta. Detta gäller nästan alla samhällen, hvarest oupphörugt finnas arbeten att utföra, hvilka måste åsidosättas af brist på arbetskrafter, under det man å andra sidan måste försörja arbetsföre Ipersoner med allmosor. I afseende å betryggandet af den fattigare arbetsklassens framtid har man varit betänkt på flera utvägar, uti insigten derom, att hop: pet om en tryggare existens på äcre dagar ä en af menniskans behof och en af de mäkti gaste drifkrafter till verksamhet, under de hopplöshet i detta hänseende ovilltorligen fö:Ider en viss likgiltighet och qväfer den fri skare lefnadshågen. Til den ändan äro, fö! andra samhällsklasser, pensionsinrätningar e tablerade; för arbetsklassen finnas inga så dane; tanken på ålderdomen är för des medlemmar en sorglig tanke, ty den innebä i lyckligaste fall nädebrödet eller försörj ningshuset. — Till åstadkommamde af et bättre i detta hänseende, hafva spar:banker blif. f-!vit inrättade, hvilka redan burit goda frukter d denna stund en hänförelse som jag ej vågad störa. På de hovpknäppta händerna och uppå 1 WII me PF RT