Aftonbladet – 2 december 1851, sida 1

vännerna skulle vilja förklara ordet icke-inb andning så, att ;några despoter åstunda att blifva herrar öfver menniskoslägtet, nen England bryr sig ej deroms. En sådm princip hyllar ej detta sällskap, efter hvad i 1 afton hört utaf en af dess värdaste mellemmar. (Bifall.) Det är en sanning, att allmänna winionen, der den får verka, är allsmäktig. (Bifall.) Hvari ligger allmänna opinionens allmakt? Den ligger i tron, att der hvarest den allmänna opinionen af makten respekteras, den allmänna opinionen äfven skaffar denna aktning. Denna tro gör den allmänna opinionen allsmäktig. Den gifver densamma en moralisk styrka, hvarigenom någonting kan uträttas. Alldenstund detta är min tanke, förklarar jag för egen räkning, att, ehuru jag önskar alla Europas nationer fred, jag dock vill hafva fred utan fänge:ser; ty om man har fängelser måste man äfven hafva armeer. Nationer kunna icke blifva fria så länge moralen fortfar att uppoffras för några vissa familjers skull — så vidt största delen af det europeiska statssystemets angelägenheter kan innefattas i dessa få ord: Folket må betala, emedan jag behöfver soldater och spioner för att upprätthålla min makt. Detta är ej fred. Det är bojor, som Gud ej skapat åt verlden. (Bifall.) Absolutismen kan endast försvaras dermed, att nationerna fördraga den.. Men endast der, hvarest friheten är, finnes ordning. Jag såg: dessa tusendetals menniskor här — liksom i Birmingham — utan att upptäcka någon : enda som skulle upprätthålla ordningen, och dock har jag aldrig sett mera ordning än här. Det är ej sannt att nationerna tycka om despotismen och söka den. Ettsåant fok gifves ej; men det finnes många menniskor som känna döden lättare än förtrycket; och ibland dem är jag en. (Bifall.) Sålunda kan jag vara befogad att säga, det jag med tillförsigt känner att mina: principer öfverensstämma med denna församliings, och dessa principer med mina önskningar och behof; samt detta emedan jag hade den öfvertygelse, att Manchester, som är ibland Fredsassociationens mest berömda verkstäder, skulle visa sig befordra frihetens sak; denna min aning och väntan har här till alla delar gått i fullbordan. Tillåten mig derföre nu att i få ord säga, hvilka de praktiska åtgöranden äro, som jag, i mitt älskade fosterlands namn och i mensklighetens intresse, vill bedja Manchesters praktiska och ärade befolkning, att med sitt ädla deltagande för min sak omfatta. Det måste så vara, att för dessa principers befrämjande väsentligt bistånd erfordras. Jag känner att jag aldrig 1 mitt lif skulle kunna mottaga något af någon. Mitt lif är ett bevis derpå. Hellre skulle jag svälta ihjäl. Det må vara ett fel hos mig; jag känner att det jär min natur; men på det friheten må triumIfera — för mitt högt älskade land, skulle jag ej skämmas att, som en fattig tiggare, gå från dörr till dörr och tigga. (Bifall.) Men det är annat som jag anser för praktiskt. Först och främst har den allmänna opinioner bevisat sig vara fri; men för att blifva stark måste den sjelf uttala det. Jag vill blott hoppas att Falstaffs ord: rJag önskade det vore liggdags och allting väl beredtx, aldrig måtte tagas till motto af engelska folket, utan att iden allmänna opinionen måtte uttalas. Säkert är, att en dylik yttring skulle medföra goda resultater för menskligheten och sålunda äfven för England. Det skulle först och främst för Ungerns sak (vara en välgerning, om allmänna opinionen uttalade hvad vi hört yttras om den hemlighetsfulla diplomatien. Jag förklarar öppet att jag tror hvarje fråga af större vigt rörans de Englands inre angelägenheter nu behandlas i departementet för utrikes ärenderna. Frihandelsprincipen är äfven mycket berörd. Det beror helt och hållet på huruledes de utländska förhållanderna afgöras, huruvida England skall hafva eller icke hafva fri handel i Europa. Och så med alla andra frågor. Vära reform-angelägenheter bero på de despotiska principernas eller frihetens framgång i Europa. Hvarje inre angelägenhet ingår deri och jag anhåller vördsamt, att engelska folket måtte egna mera uppmärksamhet och deltagande åt utländska förhållanden, och att Engllands folk, i känslan af att vara en konstitutionell nation, måtte hysa den öfvertygelse, latt det är rätt att gifva de utländska angelägenheterna en riktning som öfveren.sstämmer med den i detta land rådande allmäinna opinionen, sådan den uttalas af de orgianer, som genom konstitutionen uppkommit. IHar hemtlighetsfullheten i diplomatien blifvit utträngd, !så är jag säker om, att detta skall gifva EngHands allmänhet en sådan vigt i fråga om Imenniskoslägtets öden, att man ej skall beihöfva tala om moraliska eller materiella krafter, utan endast fortfarande uttala den allmänna opinionen och derigenom göra friheters SET ROSIE TREK ESTTIR NEATRETERTREITESKIENEESKTER RN AR rr KÄ 4 Pe