Aftonbladet – 1 december 1851, sida 3

Litteratur. Förklaringar öfver de årliga Evangelierna och Epistlarne. För alla lösare, som vilja förstå Evangeliiboken. Af P. W. Bergstrand. Rector Schole. Örebro. N. M. Lindh. Huru nödvändig en förklaring af den hel. skrift är, finner man bäst af de många bibelförklaringar som utkommit och ännu stundligen utkomma. Dessa bibelförklaringar komma dock sällan till menighetens kännedom, hvilken ju mest vore i behof af dem; de iro dertill för vidlyftiga och för dyrbara. Utat bibeln läsas dock mest de delar, som innefattas i vår s. k. evangeliibok. En särskild förklaring för dessa delar, d. i. öfver evangeliiboken, synes alltså hafva bordt långt för detta vara påtänkt. Oss veterligen äro dock det nu anmälta arbetet det första i denna väg. Emot nästan alla bibelförklaringar vi sett, har den anmärkningen framställt sig, att de äro alltför vidlyftiga. Icke blott att de uttänja och återupprepa samma sak flera gånger; de gå äfven ofta in på tillämpningens område, för hvilket inga gränser gifvas. I olikhet med dessa, utmärker sig hr Bergstrands förklaringar genom de tre egenskaper, på hvilka en förklarings värde beror, nemligen klarhet, bestämdhet och korthet. För deras värde i exegetiskt hänseende är förf:ns person en tillräcklig borgen, ty han är en a! den svenska kyrkans på en gång lärdaste och flärdlösaste män. Dessa egenskaper afprägla sig äfven i hans arbete. Den ifrågavarande boken innehåller icke sjelfva bibeltexten, utan endast förklaringarne. Vid dess läsning är det således nödigt att hafva evangeliiboken ständigt framför sig. Månne det icke hade varit ändamålsenligare att utgifva förklaringarne sammantryckta med evangeliiboken, hvarigenom man fått en dubbel evangeliibok, likasom man talar om den dubbla katekesen,? Såsom ett prof på förf:ns sätt att gå till väga, hvilket säkert skall intressera mången läsare, anföra vi t. ex. den förklaring, hvarmed boken börjar, d. ä. öfver 1:a söndagen I adventet. Anm. Latinska ordet Advent betyder ankomst och brukas här om den tid, på hvilken christna kyrkan bereder sig till Jesu ankomst i verlden, d. v. s. till Hans födelsehögtid, Jul. Adventet börjar alltid med den Söndag, som är näst före d. 4 Dec. (Barbaras dag). Denna Söndag är kyrkoärets första dag ech säledes kyrkans nyårsdag. Episteln. 11. — sömnen d. ä. syndasömnen — efter vår salighet nu är närmare, än då vi troddet, å. ä. emedan vi nu äro närmare salighetens mål (i himmelen) är då vi först antogo tron, d. v. s. christendomen. 12. Natten — det andliga mörkret. — dagen — det andeliga ljuset. — ljusens vapen : de (andliga) vapen, som Evangelii upplysning meddelar till seger öfver det onda. Se 21 Sönd. efter Trinit., Epist. 13. — ärliga — ärbart, anständigt. — Kamrar: bör vara: otuktiga utsväfningar. — Kif och nit — trätor och afund. 14. — ikläder -— Christum, d. ä. antager Christi da eller sinne. — fodrer köttet m. m. låter se den nödiga värden om kroppens behof urarta till näring för köttsliga begär.