Aftonbladet – 26 november 1851, sida 2

Igöker man nu, såsom vanligt, tyda såsom utI tryck af folk, som icke betänkt hvad de un-; dertecknat, o. s. v. Emellertid visar det sig, att adresserna undertecknats af utmä ir Konuagen har omotagit represeutanternas adress, med den betydelsefulla förklaring, att H. M. värderar den visa och moderata anda, hvarmed den behandlat lagförslagsfrågorna och med erkännandet, att det understöd kammaren lemnat hans regering underlättar ledningen af de allmänna ärendena, hvarföre konungen önIskar, att denna öfverensstämmelse måtte fortfara, då landet skall hemta goda frukter deraf; och hålla representanterna räkning derför. Ministern för allmänna arbetena har efter sin återkomst från England vidtagit en del åtgärder, som väl icke se så riksvigtiga ut, men hvilka likväl säkert komma att medföra stor nytta för jernvägskommunikationen. Så t. ex. skall till afböjande af det svåra damm, som besvärar de färdande, stenläggningar göras vid sidorna afjernbanor, öfverallt der grus saknas; vidare skall på alla hufvud-stationer finnas en byrå för bagage, der resandes saker förvaras, under det de för kortare tid vilja afgå från trängen och besöka mellanliggande orter, hvarigenom de icke behöfva släpa med sig sina saker, utan återfinna dem på nästa hufvudstation; vidare förberedes en hushållssammare fördelning af såväl träng-vakter som väg-vakter och förbättrandet af dessas vilkor. NEDERLÄNDERNA. Till Haag hade från Berlin ankommit geheimerådet Philipsborn och hr Helmentag, för att börja underhandlingarne om en handelsoch sjöfartstraktat mellan tyska förbundet och Nederländerna. Regeringen förklarar sig med en million gulden vilja underlätta företaget att förena Holländska jernvägarne med de Rhenpreussiska, för att åstadkomma den förändring i spårvidden å desamma, som Preussen gjort till vilkor för sammanslutningen. TYSKLAND. Uti Kurhessen fortsättas de politiska förföljelserna med stor ifver och krigsrätterna utveckla en rastlös verksamhet. Undersökningarne utsträckas nu äfven till tiden före krigstillståndets proklamerande i September 1848, ända till Mars samma år, då foikrörelsen började. Sålunda har nyligen en kriminel undersökning börjats mot generallöjtnant Lepel, en yngre broder till förre hessiske sändebudet vid förbundsdagen och förre generaladjutanten hos kurfursten. Han var kommendant i Kassel våren 1848, då arsenalen stormades af folket, som utan motstånd satte sig i besittning af det der förvarade vapenförrådet. Den nu pensionerade general Lepel beskylles att hafva försummat vidtaga nödiga försigtighetsmått att hindra sådant, i den oroliga tiden. Äfven turnarne, som aftågade från Hanau i en ordentlig organiserad kår, för att deltaga i badensarnes frihetsstrid, och förde vapen mot sina egna landsmän, de hessiska trupperna, mer som, sedan resningen misslyckats, till större delen återvände hem, komma att ställas inför rätta såsom högförrädare. Alla de individer, som sedan Mars 1848 deltagit i politiska demonstrationer af hvad slag som helst, komma likaledes att hemsökas af krigsrätternas räfst. Man motser således i Kurhessen en lång kedja af politiska processer och en oupphörlig hetsjagt efter nya offer för det politiska hatet. Kurfursten af Hessen har den 16 dennes begifvit sig på utländska resor. Wien uppgifves vara hans egentliga destinationsort. Mänchen, Stuttgart och Berlin tros äfven komma att besökas. Hertigen af Braunschweig ankom den 18 till Berlin, dit hertigen af Sachsen-KoburgGotha och några da furstliga personer väntades den 19 denne Bäjerska sändebudet i Paris, hr v. Wendtldkde har äfven ankommit till Berlin. ITALIEN. Från Turia skrifves i LIndep. Belge: Vid en audiens som det nya Neapolitanska sändebudet, Cavaliere Raminez för kort tid sedan hade hos konung Victor Emanuel, uttalade han i sin konungs namn den önskan att den konstitutionella regeringsformen i det Sardinska konungariket måtte erhålla fasthet. Han beklagade derjemte, att de Neapolitanska flyktingarne funno en tillflyktsort inom de Sardinska staterna, äfvensom att den liberala! bl pressen derstides anföll konung Ferdinands regering. Konung Victor Emanuel yttrade i anledning häraf, att för en regerings fasthet ingening vore bättre än att strängt och redligt! hålla besvurna löften, samt att han för egen: del med lugn afvaktade händelsernas utveckling, i medvetande deraf att icke hafva någon! k Vv g js ( t qv f I d S mao NN BH n Fk Mm th AA AA MM AP fört nn FA br Fr mm mm mm mm rum LU mened, något förräderi att förebrå sig. I afseende på de framställde klagomålen yttrade konungen af Begge Sardinierna, att han såsom en italiensk furste ansåg det för en: pligt att från förföljelse rädda alla de olyck-; liga, som icke begätt annat brott än att de: lälskat sitt fosterland; samt att han (konung Victor Emanuel) icke kunde vara ansvarig för annat än hvad som skrefves i den officiella tidningen, emedan landet i öfrigt ägde tryckfrihet. Att döma af sådana yttranden tyckes icke något särdeles hjertligt förhållande äga rum mellan de begge hofven i Neapel och Turin; ett ytterligare bevis på detsamma tyckes också vara, att den neapolitanska regeringen har vägrat det sardinska sändebudet i Konstantinopel, hr Tecco, tillåtelse att landstiga, då den franska ångbåt, som förde honom från ITurkiet till Genua, anlöpte hamnen vid Neapel. OKAREANERN I I glömma sina bekymmer, stackars gosse; men efter vi nu äro ensamma, så kan doktorn just vara så god och hjelpa mig plocka den här spenaten. Vi sätta oss i köket om han så: vill, så slippa vi skräpa ner i de andra rumImen.s l ;