Aftonbladet – 26 november 1851, sida 2

parna, men deras hjerta är fjerran ifrån mig!... utan att jag likväl vill göra någon tillämpning. Men jag, fru Pihlqvist, som hvarken är bättre än dessa eller så öfverseende och skonsam som ni, jag gör det, och har med detsamma besvarat frågan: hvad ert sällskap skulle kunna uträtta? Det skall bringa den stackars Therese en vederqvickelse, som hon förut icke känt, väcka hennes slumrande krafter, försona henne med sig sjelf, ingjuta förtröstan och ljus i hennes själ, med ett ord...x Håll, min vän!, sade gumman allvariigt, jag är för svag och ofullkomlig att verka allt detta... ni nedtrycker mig i sanning med er öfverskattning... Och ett par stora, vackra tårar rullade utför hennes åldriga kinder. Om jag ej fruktat att alltför mycket väcka hennes missnöje skulle jag i detta ögonblick kastat mig för hennes fötter, så hög och förklarad syntes hon mig i all sin ödmjukhet. Nu tryckte jag blott hennes händer med en värma som skulle tillfredsställt den pretentiösaste älskarinna. Ni försöker dock, fru Pihlqvist? yttrade jag med bevekande röst; lyekas det cj så... är hon ty värr ohjelplig.s Jag skall svara i morgon, min doktor! sade hon vänligt klappande mig, jag behöfver samla mig i enslighet och bedja Den om råd som ensam kan upplysa oss och gifva framgång åt våra svaga bemödanden... Goc natt, min doktor, sof sött och vakna sentl! Följande morgon smög jag mig ändå nec från den sofvande Wilhelm i temligen goc tid. Rådmanskan mötte mig i förstugan met en stor korg spenat. Hvad nu, redan uppe? sade hon fryntligt Inte var det att sofva som jag bad; är kam raten också på fötter? Nej, fru Pihlqvist, han sofver än som gris. Godt det, att han för någon stund ka