Aftonbladet – 26 november 1851, sida 2

slömma sina bekymmer, stackars gosse; men ofter vi nu äro ensamma, så kan doktorn just vara så god och hjelpa mig plocka den här spenaten. Vi sätta oss i köket om han så vill, så slippa vi skräpa ner i de andra rumnen.s Är det någon mera der?, frågade jag, rädd att icke få tala fritt vid gumman. Nej, båda pigorna äro ute på sina morzonsysslor . . . här är tomt, som han ser. Men fint och blankt och prydligt som allt fru Piblqvists gård;, sade iag; det är något värdt att se ett hus skött på det viset. Det vet jag visst! Mången sköter sitt både raskare och bättre... men vänta, vänta nu, skall han få en ren handduk för sig... så, nu kan inte kläderna fara illa.o sTack, bästa rådmanska! Men hur är det man skall göra? Så här?, Jag fattade spenatståndet i roten och strök af allt på en gäng, med stjeikar och frön. Åh, är han alldeles rasande... tycker han det kan kallas att plocka spenat det? Trösta mej! Vara medicine doktor och inte veta att bara sjelfva bladen duga... skulle min sann bli en skön smak på budingar med frön i! ... Så här, vet jag... ser han nu riktigt? Jag gjorde ett nytt försök, som lyckades bättre. Det var rätt, min doktor; nu går det galant . . . men plocka väl af alla bladen, så att intet dugligt förfares ... Bevars! jag hinner inte följa med en gång. När vi nu kommit oss riktigt i ordning med plockningen, ryckte jag omsider fram med frågan: om hon ännu fattat något beslut? stim, min doktor... jag är just rädd för att utsäga det... men hur länge jag låg och funderade i natt... och bad vår Herre inge mig det rätta beslutet... så somnade jag slutligen in , .. och när jagiävaknade var det just