Aftonbladet – 24 november 1851, sida 1

——————— 000 ket ni sträfvar, och emedan vi interessera oss för frihetens och det nationella oberoendets gemensamma angelägenhet, hvilken päkallar den närmaste allians emellan alla fosterlandsvänner och alla förtryckta folk. Deputationens och samfundets ordförande, mr P. A. Taylor, beledsagade framlemanandet af denna adress med ett särskildt tall, hvari han bland annat förklarade, att oberräknadt likheten i de grundsatser, för hvilkaa Kossuth såväl som samfundet arbetade, innstämde samfundet äfven i Kossuths tankar omn det så mycket missbrukade uttrycket non-interrvention. Samfundet erkände utan fråga att inggen nation är berättigad till inblandningi en : annans inre angelägenheter; men, — fortfor talaren — hvad vore väl non-interventionens grundsats, om den begagnades som en ursäkt att icke mellankomma då en annun främmande makt mellankommer till förtryckets och det ondas fördel? Det vore blott en nedrig och smutsig sammansvärjning af en feg och svag statskonst, till förmån för en 1ka föraktlig sammansvärjning af det väpnade våldet emot den värnlöse. Sådan är icke samfundets mening med uttrycket non-intervention. Italiens engelska vänner äro visserligen fredens vänner: hvar engelsk man vet att uppskatta fredens välgerningar, han uppskattar dem högt; ett helt slägte har hunnit uppvexa under den 30-åriga fred, som England åtnjutit; det har hemtat de största fördelar från det a fredstillstånd, under hvars inflytande England funnit tillfälle att öka sin yttre makt så väl som sin inre rikedom, och ingen villlättsinnigt äfventyra dessa förmåner. England kan derföre aldrig tänka på ett krig som icke framtvingas antingen af den mest bjudande nödvändighet eller — hvad Engelsmännen sätta ännu högre — nationalpligtens eller nationalärans kallelse. Men Italiens engelska vänner äro icke blinda nog att förblanda olika ställningar och förhållanden; de tillhöra icke dem som tro sig tjena fredens sak genom att oupphörligt ropa fred, fred-, äfven der ingen fred kan finnas. Icke råder, enligt deras föreställning. någon fred der blott förödelsens tystnad hirrskar, tillvägabragt af en tyrann, som kalla; denna tystnad ordning. Ehuru de skatta högt det kraftfulla uttrycket af en fullmogen ch vil öfvervägd allmän opinion, så tro de doik detta uttryck vara af föga värde, så framt ct icke, i fall af behof, kan omedelbart stödja; på kanonen och svärdet. Kossuth lyssnade med djup uppmärksamhet på adressens föreläsning och mr Taylors mundtliga kommentarie dertill. Derefter yttrade han: Gentlemän! De åsigter och tänkesätt, som ordföranden för Samfundet Italiens Vänners och för samfundets deputerade behagat här framställa så vältaligt, så logiskt och i så betydelsefulla ord, har mer än vanligt för mig underlättat svaret. Ofta, när jag haft anledning att yttra mig offentligt, men utan att hos: åhörarne kunna påräkna mer än känslans del tagande, ounderstödt af någon mera vidtomfattande bekantskap med sjelfva ämnet, har: jag nödgats begynna med omständliga förklaringar öfver mina egna tänkesätt och grundsatser, och öfver skälen för den sak, hvars: anspråkslöse representant jag har den äran att vara. Endast så kunde jag vid dylika tillfällen hoppas att se känslans deltagande mogna: till insigtens praktiska beslut. Men hos er, , m. h., träffar Jag en fullkomlig öfverensstäm. melse i åsigter; jag ser mig förekommen i hvad jag skulle önskat framställa, och hvad jag sökt finner jag redan härstädes. Det enda, jag under sådana omständigheter har att tillägga, angår verkan af allmänna omlömet i hvilket fall som helst, och särskildt frågan. om krig och fred. Enligt naturens vanlir 1as gång kan det icke på jorden gifvas någe m som icke företrädesvis önskar att freden rå der vara rådande. Kriget kan icke, äfvers af den tappraste, betraktas såsom menniskos Jägtets bestämmelse. Krig är ett undanta: rgtjllstånd, hvars mål är freden. (Hör, hör! ) Men i det enskilda lifvet såväl som det a slmänna är ändamålet icke att förbianda med medler hvarmed det kan uppnås. Detärg: mska Flänll synt att ändamålets blotta kungöre nde förslår till dess uppnående, Så förhåller go äfven med allmänna meningen om hvad som helst Allmänna meningen är sjelf icke något ända. mål; den är blott ett mede; att tillvägabringa hvad den betraktar sora sitt ändamål. Nur jag hör allmänna tönkesättets makt framhållas, måste jag derföre öppet tilstå min öfvertygelse, att allmänna täinkesättet sällan befinnes vara på förhand inskränkt inom bestämda och tydligen utstakade gränser; och när jag hör sägas att, ehuru allmörina tänkesättet åsyftar det eller det 3.damålet uttalandet af detta syfte är pe, H . ss 258g, utan anlitande af kunna påkalla din ög som omständigheterna s — då, jag bekänner det, tror RE att Wränna tänkesättet möjligen kan äga Og vigt. (Bifall.). Med tillämpning häraf på verldens frihet tror jag bestämdt att allmänna tänkesättet. måste vara beredt att förklara äfven Oss