Aftonbladet – 24 november 1851, sida 1

verkligt intagande i hennes hjertlighet, men inte kan du begära att jag deraf skall sluta till hennes förmåga att...o Tyst, hon kommer! Låt henne icke förstå att vi hafva någon biafsigt med vårt besök förrän jag fått tala vid henne, enskildt, begriper du. Tag god natt så fort vi ha ätit i qväll... Ack, fru Pihlqvist, så roligt det är: att åter sitta här i soffan, jag tror knappt det är santl, Ån jag dä, menar han, hvad slikall jag tycka? Vet, min auditör, att jag betraktar den här unga menniskan nästan som en son. Nästan! upprepade jag, hvarför inte alldeles, fru Pihlqvist?... När jag håller af er som min mor, så fordrar jag lika mot lik det vet ni sen förr. Hm... tack min doktor för han alltid är vänlig och snäll mot gumman... det gör en så hjertligt godt att se när inte ungt folk bli högfärdiga och glömma sina gamla simpla vänner, fast de få nya som kunna anstå dem bättre. Hvad fattas min lilla auditör? Han är inte rask tror jag? Jo... åh jo, bösta fru rådmanska... men... jag vet inte... resan... tröttheten...o Jag skall sqvallra på dig., infölå jag, i hopp att genast få honom på förtrolig fot med rådmanskan, han är afundsjuk, vet fru PihlQvist, afundsjuk öfver att jag eger hwad han, stackars gosse, länge saknat, deltagamde och ömhet frän ett moderligt hjerta.n I gummans anletsdrag röjdes genast bäda delarna när hon såg på Wilhelm. Auditörn bar då visst förlorat sin mor mycket tidigt, sade hon, shan ser mig ut att vara så ung? Jag mins henne inte, svarade Wilhelm: med qväfd röst; men jag fick en god stjufnor, som också dog när jag var ltet barn.x Hm... hm!... lefver hans far då? Äfven han gick bort... när jag var tolf år.: Han hor haft tidiga sorger, min vän, jag vör det, men lyckligtvis öfvervinnas de kättare barndomen .änannars. Har inte auditörn några syskon?, . Inte... egenteligen... men... en stjufsya Tese