Aftonbladet – 22 november 1851, sida 2

att se henne till det yttre så väl bibehållen. Ehuru redan trettiofyra år gammal, syntes hon ej ännu vara trettio. Hyn var blek, men utan sjuklighet, jemn och slät som det finaste sammet; hår och tänder charmanta, växten ypperlig, klädseln vårdad. Hon skulle varit ett af de vackraste fruntimmer jag sett, så framt ej det förnämsta saknats: själ i ögat, uttryck i anletsdragen. Nu väckte hennes isyn både plåga och intresse. Emedlertid var hon ingalunda hvad man förstår med ordet sinnessvag och bröt ej i något fall mot sällskapslifvets fordringar, så framt man undantar hennes brist på deltagande i allt hvad som föreföll. Vanligen visade hon sig aldrig utan sin svägerska, som bemötte henne med den ömaste uppmärksamhet och sökte förekomma allt hvad hon möjigtvis kunde önska, Friherrinnan är outtröttlig i sin OMSOYg, sade jag en dag; men tillåt mig fråga om nan aldrig försökt att låta fru Segerstam sänna och sjelf liksom sörja litet för sina oehof?p Äh Jo, herr doktor, svarade friherrinnan uckande; hon fick till exempel en gång fata i två hela dagar, emedan hennes dåvaande läkare ville ge om hon ej skulle kunna vingas att begära mat — men förgäfves! Hon kulle heldre ha svält ibjel. Allt är försökt; ngenting hjelper. ;Har ni märkt om hon synes föredra enamheten framför vistandet med er eller anIra 20 Nej! Allt synes henne så fullkomligt likiltigt, att jag ej kan uppge det ringaste som ner eller mindre synes intressera henne.x Tycks då ej heller musik göra något inyck på hennes sinne? Spelar hon aldrig jelf?