Aftonbladet – 22 november 1851, sida 2

.bättrade tillstånd, det vill säga, djupa, oöfver vinnerliga melankoli var orsaken till den hem. liga sorg som tärde på hans eget hjerta, och som han för ett mera vant och intresseradt Öga icke förmådde dölja under glädtighetens mask. Hör Waldberg!, sade han dagen innan de allmänna uppbrottet skulle ske, jag har helc tiden gått och rufvat på en fråga, som jag änn tvekar att framställa, icke emedan jag så mycket fruktar ett afslag, som icke icke destomer att du kan finna beviljandet motbjudande och likväl svara ja!... Vill du på en fjorton dagar följa mig till Therese, som jag just nu skall besöka ? Så mycket heldre, min bästa bror,, svarade jag, som jag blott gått och väntat på din inbjudning för att sjelf slippa föreslå mig till ditt sällskap, Du kan veta, att utom det partiella intresse fru Segerstam för din skul inger mig, måste jag känna ett stort, generelt, att på närmare båll få studera henneg psykologiska sjukdom; du behöfver således alls icke frukta, att jag blott af höflighet och vänskap svarar ja.n Tack, Waldberg, tack innerligt! Hvem vet hvad du kan uträtta. .... Jag fäster mig som en drunknande vid ett halmstrå., Mycket förbunden för den smickrande liknelsen! Men lika godt! Halmstrået skall åtminstone följa med, I morgon således!s Ja, i morgon! Och om tre dagar äro vi der!x Sagdt och skedt! Jag hade funnit Billingsholm vara ett förtjusande ställe — friherrinnan Lindfeldt, elle: Segerstam, som äfven hon nu kallade sig. zjorde les honneurs på ett högst värdigt oci itmärkt sätt — samt den olyckliga Therese allleles så som min vän beskrifvit henne — tyst, liknöjd, utan tecken till inre lif. Hvad sem särdeles frapperade mig var dock