Aftonbladet – 22 november 1851, sida 2

graden hos den publik som köper och läse detsamma. Att afsättningen på en sådan tid ning aftager i den mån, som dess karakte blir allmännare känd, är derföre ett tidstecken som ej bör lemnas alldeles obemärkt. — Då den såkallade Dybeckska arfstvisten hvarom Aftoubladet och flere tidningar publi cerat de vigtigaste handlingarna, väckt et icke obetydligt uppseende, ej blott för sum mans skull hvarom tvistas, utan äfven fö sjelfva sakens högst ovanliga beskaffenhet ocIl den vigtiga principfråga, som dervid är at afgöra 1 sista instansen rörande viikoren för e1 köpe-afhandlings giltighet, torde det äfven in tressera publiken att förnimma, att detta mål m är nära sitt afgörande. Nedre justitierevisio nen har afgifvit sitt betänkande och deri till styrkt, att med ändring af hofrättens dom, dc omtvistade afhandlingarna måtte, på sätt kä randerna yrkat, förklaras ogiltiga, på den grund att sockerbruksidkaren Erik Dybeck icke va i besittning af sitt förstånd å den tid, då di upprättades. För några dagar sedan lästes i Bore-en spe cies facti öfver detta mål, hvari man i kort het finner sammanfattade de frågor hvilka sö ksanderne framställt såsom nödiga att få be svarade i denna sak, och hvilka äro följande 1:o Kan den, som på ett olagligt eller svekfull sätt kommit i besittning af annans egendom, genon erhällen ärsproklama, utestänga rätter egare från rät tigheten att bevisa olaglighetens eller svekets tillvar och att åter komma i besittning af egendomen, p; den grund, att egaren underlåtit att derom göra an mölan i ärsproklaman? Och kan ärsproklaman med föra en sädan påföljd för rätter egare och dess arf vingar, äfven i det fall, att egaren icke varit sui ju ris då ärsproklaman inträffade och hans arfvingar d: ännu icke erhållit kännedom om den olagliga elle svekfulla afbandlingens tillvaro? 2:o Kan idestiteten af en person och dess namn teckning anses fullt lagligen styrkt, dä ej allenast de två vittnen, som derom skola lemna intyg, uti sine az0r feke Öfverensstämma, utan ock den omvittna e personen derjemte är alldeles okänd för det enc vittnet? — och kan denna identitet på sådant sätt an ses vara lagligen styrkt äfven i det fall, att den be skrifning, som det ena vittnet lemnat på den omvitt nade personen inträffar icke på denne, utan på er annan vid tillfället tillstädesvarande person? 3:0 Kan köp om fast och lös egendom anses lag. ligen slutet då, i saknad af säljarens eget erkännan. de, vittnen icke kunna intyga, att han dertill, på sät lag bjuder, lemnat sitt goda ja och samtyeken, eller ens att han eller de (vittnena) kännt innehallet eller beskaifenheten af den handling de bevittnat? 4:0 Kan laga giltighet tillerkännas en köpeafhand. ling, då säljaren långe, och omedelbart före och ef. ter afhandlingens upprättande, varit bevisligen fånig och så oredig, att han hvarken vetat hvad han gjort eller sagt, samt i detta medvetslöshetstillstånd sedermera utan afbrott intill sin död fortfarit? och kan en sådan person antagas hafva varit vid fullt förständ de afhandlingen upprättades, endast derfre att han, utar att yttra ett enda ord, tecknat sitt namn under en för honom icke till innehäll eller beskaffenhet bervisigen känd handling? Man finner att med premissernas antagande ill dessa frågor, kunna de icke blifva serdees kinkiga att besvara. Såsom någonting eget i denna sak kan ock förtjena omnämnas den första åtgärd, som nögsta domstolen deruti vidtagit. Sökanderne natfva nemligen i underd. anhållit, att med öredragningen kunde få anstå till Februari månads slut, hvartill de såsom skäl bland annat uppgitvit sin önskan att kunna på förnand tillvägabringa en vänskaplig förlikning, ru utgången än måtte blifva at sjelfva processen, genom högsta domstolens beslut. Denna wderdåniga ansökning har emedlertid sistl. onsdag blifvit afslagen, och domstolen beslöt utt sakens föredragning genast skulle begynna, vilket också redan lärer skett. Detta preliminärbeslut förefaller nog ovänadt af flera skäl; dels att svarande parterne, ;om äro i besittning af den omtvistade egenlomen, ingenting kunde förlora på några måraders uppskof; dels att rättegången förut, emo? ökandernes önskan, dragit ut i många är; lels att högsta domstolen har tillräckligt att söra ändå; dels att ingen tid för föredragninsen redan var bestämd, och dels ändteligen tt nedre revisionen i den utfärdade berättelen uppmanat parterne till förlikning. Hvad an det väl då vara, som nu på en gång förnledt ett sådant brådskande? — I tisdagsbladet omtalades, att inrikesmiistern i Paris utfärdat förbud för uppläsning f de verser som Victor Hugo, på några aretareföreningars begäran författat till en musialisk associations första sammankomst. Vi neddela dessa verser, såsom ett bevis på det odtycke hvartill franska styrelsen nu öfveremnar sig; och vi lemna en öfversättning leraf, för att enhvar må kunna bedöma huru brottsliga de deri framställda tankar äro. Lrart, cest la gloire et la joie!