Aftonbladet – 22 november 1851, sida 2

stundom vaknade i hennes själ, ånyo tycktes inslumra. Hon kunde då lägga sin kind mot hang hufvud och hviska hans namn med ett uttryck, som gjorde honom öfverlycklig, och i hans bröst utvecklade sig efter hand ett allt lifligare begär, ett hopp, att småningom kunna återskänka henne åt lifvet, glädjen, lyckan ... åt honom sjelf ... men icke alldeles för att leka blott, ty Wilhelm hade under tiden blifvit sexton år, och vid ingen ålder är man kanske mindre hågad att tänka på lekar än då. Nu drömde han endast om att få återse Therese, den i hans ögon öfver all beskrifning vackra Therese, lifiig, frisk och skämtande som fordom, men återvunnen till detta nya lif af honom, som derföre blifvit henne kärare än någon förut varit och som ..., men han tordes icke lemna sina tankar fritt lopp, de voro alltför besynnerliga... allttör vidtsväfvande ... och dock ville de beständigt draga honom med sig... än vaggande honom i ljufva drömmar . . . än plågande honom med ett felslaget hopp, Enligt den döende fadrens iöfte, att, så framt icke den tillsatte förmyndaren insåg en framtida ändring nödvändig, få tillbringa alla mellanterminer på Billingsholm, hade Wilhelm troget hållit ut dermed, men fann slutligen sjelf vid nitton års ålder att vissa grubblerier verkade alltför menligt både på hans lynne och studier, hvarföre han beslöt atticke återsc nemmet och Therere förrän han hade ebsolverat sin akademiska kurs, Det skedde och vljden blef att han både snart oeh med heler tog sin examen, hvarefter han tjenstgjord: vågra är dels i hofrätten dels som biträde ä en häradshöfding, samt hade nysslyckats ernålla den auditörssyssla, som gjorde oss till samrater. Ett par gånger om året plögadt van nu besöka sin syster, som fortfarande ommuldades af friherrinnan Ebba, och hvars eför