Aftonbladet – 22 november 1851, sida 2

Article Image
synes nu vilja pålägga dem att skaffa arbets Iförtjenst åt sina invånare, på det de icke mi blifva fattiga. Men härigenom föres man ji helt oförmodadt in på frågan om arbetets or ganisation, och sedan man engång ålagt kom Imunerna att organisera arbetet, fär man vä (äfven lemna dem rättighet att göra sådana an ordningar med arbetarne, som anses för de föreskrifna ändamålet tjenliga. Sådant lede oss likväl direkte till socialism och slafveri, och detta måtte dock ej vara meningen. Ehun denna kungörelse gifver anledning till fler andra anmärkningar vilja vi nu endast till. lägga, att man bör taga sig till vara för de franska organisationslusta, som vill ofvanifrår reglementera allt och derigenom förstörer allt — Posttidningen för i thorsdags innehöl ett försök till en sträng tillrättavisning åt Af tonbladet för dess anmärkning emot det beslut af poliskammaren, hvarigenom en smed här i staden blifvit, under åberopande af auktionsreglementet, pliktfälld för det han, efte att hafva bjudit till sig några kamrater och vänner (enligt Dagbladets referat) i sina egnr rum, till dem försålt sina lösören, hvilke skett i form af auktion dem emellan. Allt hvad som möjligen kan finnas befogadt i Posttidningens replik är den anmärkningen, att denna sak icke rör öfverståthållaren grefve Hamilton, som dermed ej haft någon befattning. Men Aftonbladet har icke heller sagt, att grefve Hamilton haft att gör: med densamma, utan endast, att det var be. klagansvärdt, att det är just under hans ståthållareskap, som man skall från polismaktens sida få se det ena ingreppet efter det andra i enskildes rätt. Detta behöfver icke återtagas, utan vi stå tvärtom fast dervid, i så måtto, som vi anse det böra till en betydlig del bero af sjelfva chefen för polismakten, : hvilken anda den tillämpas, och som vi trot oss hafva anledning vänta, att en person mc så mycken humanitet såsom enskild man som grefve Hamilton, och med den sjelfständighe: och det anseende, som hans enskilda sambhällsställning gifver honom, samt med den ide v: gjort oss att han skulle hysa en viss tillgifvenhet för det engelska statsskicket, hvartil hörer den bekanta satsen: An Englishman: house is his castleo, skulle snarare lemna det minnet efter sin förvaltning, att bringa :en sådan grundsats till verklighet äfven här j Sverige, hvilket dock icke realiserats. Hvad åter det omtalade målet i sig sjell beträffar, så kunna Aftonbladets anmärkningar på intet sätt mbbas af det skäl P. T. åberopat från auktionsreglementet, att icke någon må uti sitt hus hålla auktioner. Det är ju sjelfklart, att detta icke kan hafva afseende på annat än hvad som i auktionsverkets egna annonser kallas: vöppen auktionn, d. v. s. der allmänheten har tillträde. Det förefaller oss deremot, ännu en gång sagdt, rent af obegripligt, huru någon med minsta urskillning kan sätta i fråga att bestrida enskild man rättigheten, att i sina egna rum försälja sina egna möbler till en eller två eller flera privat inbjudna vänner. Om nu en sådan försäljning sker rätt och slätt, eller de närvarande vännerna bjuda öfver hvarandra, så är det väl ett oerhördt maktspråk att polismakten skal: blanda sig i sådant under den förevändningen att en sådan försäljning skulle stå i samma casus som en öppen eller offentlig auktion. Sjelfva rättsbegreppet om den enskiida boningens helgd måste här vara starkare än tilllämpningen af ett tvetydigt uttryck i ett stadgande; helst då ingen försäljning på något sätt blifvit i förhand offentligt annonserad. Emellertid har den ofliciel.e äfven vid detta ti lfälle haft den hugnaden, att få en försvarare i skandalbladet Folkets röst, som äfven härigenom visat hvar det är hemma när det gäller att verkligt försvara någon af folkets rättigheter, och icke blott att underhålla split emelian de näringsidkande sambhällsklasserna. — Det har naturligtvis mycket kostat på en sådan person, som förläggaren af tidningen Folkets Röst, att allmänheten skulle genom de upplysningar, Aftonbladet sistl. onsdag meddelade, blifva upplyst om den stora minskning han lidit i atsättningen på sin tidning under de sista månaderna; och då han icke kunnat förneka riktigheten af de bevis vi i detta afseende meddelade genom jemförelsen mellan beloppet af den verkställda afstämplingen för tidningen sistl. vår och under de sista två månaderna (hvaraf synes att upplagan förminskats omkring tvåtusen exemplar för hvarje nummer öfver hufvud räknadt) så har han i dag gjort ett misslyckadt försök att advocera sig ifrån detta på annat sätt, nemligen att man ej kan räkna på de numror som utkomma ora Onsdagarne, utar blott på Lördags-numret, o. s. v. Vi kunna med lika lätthet slå detta nya bortblandningsförsök på fingrarna, som det förra; men hafve nu blott velat vidröra denna sak för att anmärka, att det var hr Franz Sjöberg sjelf som framtvingade den af Aftonbladet gifna upplysningen, genom sin oförsynthet att beskylla oss för en uppsätlig osanning, då vi förut blott illfälligtvis och i förbigående kommit att omnämna det sedermera bekräftade factum, ati afsättningen på Folkets Röst på sednare tiden högst betydligt aftagit, och att utsigterns för förlaget lära vara mörka för framtiden.Skulle någon invända att detta är en fråga om ej angår publiken, och som derföre icke vordt omnämnas, så må detta väl i ailmänet hafva sin riktighet; men det kan likväl cke vara utan ett visst intresse i flera afsenden att se, huru ett blad, af så låg syftino om Falkete Röet hoedömees af allmän.

22 november 1851, sida 2

Thumbnail