Aftonbladet – 20 november 1851, sida 3

åde om vhändelsens och ekipaget, hvilken yttmästaren genast begagnade. Läs den ej förrän du blir ensam i afton! och låt ingen ana dess tillvaro eller innehåll: hela ditt öde hänger derpå ... Det måtte vara superbt — och spannet äfven nytt — äkta fullblod., . . . Gif mig ett tecken, dyra Therese, att du hört och förstått mig. Hon tryckte ovilkorligt handen mot bjertat. Nej, löjtnant, hvad tänka vi på som följa med så långt, afbröt ryttmästaren sin kamrats animerade vältalighet; vi få, ty värr, ej längre glömma oss. Adjö, bästa Therese! Adjö, broder! Vi träffas på Djurgården, i morgon om icke förr.n De båda officerarne kastade ögonblickligt om sina hästar och vagnen stadnade några minuter sednare vid kammarjunkarens port. Therese hade funnit biljetten, affärdat jungfru Marie, och var ändtligen i besittning af friheten. Hade hon ej hållit ett ögonskenligt bevis på verkligheten i sina händer, skulle hon dock ånyo hafva trott sig drömt, så hastigt och hemlighetsfullt förekom henne ryttmästarens uppträdande, så rädd var hon nu att bedragas af sin egen inbillning. Darrande bröt hon förseglingen och läste: ,Therese! Jag måste träffa dig — utan vittnen, ehuru man gör allt för att hindra det. Du är omspunnen af en kallblodig och djefvulsk intrig, men frukta ej — befrielsetimman är nära. Man vill tvinga dig att fara ut i morgon liksom i går och i dag — vägra enständigt, men ej förr än i sista ögonblicket, på det du må vara säker att få bli allena, och när de alla äro borta, då skall jag omsider få återse min dyra Therese och öfvertyga henne att jag vill offra mer än lif och blod för hennes räddning och lycka. xPå knä ber jag dig att höra min bön: blif hemma i morgon! Visa dem att du har en vilja! Men var försigtig — låt ingen ana oråd; allt beror af vår själsnärvaro och beslutsamhet, På promenaden i dag skall jag