Aftonbladet – 17 november 1851, sida 2

etsamma för fosterjorden, för vår nationalra, vår odling, vår framtid. Vår opposition är således gifven emot varje system, hvarje parti, som ej gör Svensk rihet och Svensk sjelfständighet till sitt högta mål. Och härigenom anse vi äfven vär tällning till regeringen, likasom till de poliKa partierna, vara tillräckligt bestämdt utlad. Se der i korthet hufvudsumman af vårt proram! — Att inom dessa allmämna grundsater ytterligare binda oss vid strrängt på förand bestämda teorier, anse vi häir öfverflödigt. ngenting öfverensstämmer mindrce med vårt tän.esätt, än på förhand uppgjorda. abstrakta sytemer. Friheten är vår princip, och hvad om i hvarje fall praktiskt befordrar denna rincip, är vär teori. En tillämpning af dessa våra allmänna ;rundsatser är dock för vigtig, att icke böra särskilt vidröras. Vi äro fiender till ståndsväsendet såsom grund för nationalrepresentaionen, emedan det, utom all annan deraf uppkommande orättvisa, innefattar en splitting af nationen och blottställer den så kalade representationen för de farligaste bearvetningar emot samhällets såväl inre frihet, som yttre sjelfständighet. Såsom vänner af riheten, af Sverges frihet, sjelfständighet och ra, skola vi derföre aldrig tröttna att arbeta ör det lagliga afskaffandet af ett så vådligt samhällselement, hvars historia dessutom är ulltecknad med de olyckor, som det dragit öfver fäderneslandet. . Att efter förmåga verka för e tionsreform och för det konsti skickets fortbildande till verk ; för kommunalväsendets utveckling ti allmän medborgerlig anda; ovärdiga band, som hos oss ämnu trycka de arbetande klasserna; för borttaggande småninsom af de skrankor och hinder, som hämma jordbrukets, bandelns och indlustriens högre utveckling; för lättande och jemnande af de bördor, som nu obilligt drabba vissa klasser; för spridande af medborgerlig odling och för utbredande af sådana kunskaper, som lända till näringskällornas förökande; för uppfostringsväsendets förbättring i hemmen, ej mindre än vid skolor och universiteter; för utvidgande af forskningens och bekännelsens frihet till det mått, som de mest odlade fo!k åtnjuta, under befrämjande af den vördnad för religion, rättvisa och goda seder, hvilken är grundvalen för staternas bestånd likasom för de enskiltes välfärd; — se der några af de riktningar, i hvilka vi hoppas atticke utan framgång kunna arbeta för ett framskridande uti frihetens anda. Vi skola söka att vidga värt synfält till omfattningen af så vidt möjligt alla medborgerliga intressen, likasom till alla särskilta delar af vårt fädernesland, och härigenom på samma gång befordra en! mårgsidigare bekantskap med vårt eget lands förhållanden, som vi arbeta för dess enskiltadelars välfärd och trefnad. Vi skola under allt dettal bemöda oss att småningom göra vår tidning till ett allt sannare och fullständigare uttryck af den allmänna öfvertygelsen i landet, utan för mycket beroende af enskilda krafter och skiftningar uti åsigter. Och då vi emot alla andra åberopa framåtskridandets lag, skola vi i vårt eget företag icke heller göra oss skyldige till stillastående, utan bemöda oss att ständigt utbilda vår verkningskets till öfverensstämmelse med en nyare tics alltjemt stegrade anspråk äfven på pressel. Det vore oss kärt, om presens öfriga organer ville lika med oss anse det såsom en värdig uppgift för den svenska tidningspressen, att utan frångående af egna öfvertygelser i enskilta frågor och utan fieghet i dessa öfvertygelsers förfäktande, söka att planera ett litet område af rent menskliga intressen, der äfven olika partier kunde mötas och samverka i stället för att sönderslita hvarandra samt att arbeta på att göra deta område så stort, att all partihätskhet försmnne ur det enskilta lifvet och den närmare medborgerliga beröringen. Men vi ärna ick att låta vårt eget handlingssätt i detta afseerde bestämmas efter andras. Vårt land har ännu ej upplefvat den grad af politisk odling, att man lärt sig skilja mellan person och sak, mellan de offentliga handlingarnes öppna tummelplats och det enskilta lifvets fridlysta område. Vi skola för vår del aldrig glömma denna skilnad. Vi vilja göra rätt åt alla öfvertygelser, äfven dem, som afvika ifrån våra egna. Hvarhelst ett fosterländskt sinne uppenbarar sig, hvarhelst ett dristigt steg tages till framskridande i andlig odling, i industriell förkofran, skola vi veta att skaffa det erkännande, utan att först fråga om mannen är liberal eller konservativ, radikal eller grå. Den enskilta personligheten skall vara oss helig, och förI gäfves skola våra politiska motståndare, om de vilja det, försöka att locka oss in på den lenskilta smädelse-polemikens hos oss blott Jalltför mycket trampade område. Dock — vi eftersträfva för oss sjelfva intet -Ihelgoneller martyrskap, och vi skola veta latt taga den onda dagen tillikar med den goda. Lyckligtvis hafva vi, då vi gjjort oss förtroliga med skuggsidorna af det inya kall, hvari vi inträda, äfven sett några ljusa. Om vi lyckas i någon, om än så ringa, mån attbefrämja det godas sak, att tjena menniskans och samhällets heligaste intressen, att förädla Itonen inom den offentliga diskussionen, att I medverka till nyttiga förbättrimgar i allehanda riktningar, odla smaken i litteratur och konst, loch för den stora allmänheten lätta inhemiItandet af hvarje nyttig och förädlande insigt, så betyda de personliga obehagen föga. Vi mlala förrn damma funa an fillevalklin avaxttnimnrry I