Aftonbladet – 17 november 1851, sida 2

STOCKHOLM. Då, såsom redan förut är bekant, en örändring från och med nästa års ingång komer att ega rum med Aftonbladets utgifvande, ervid hufvudredaktörsbefattningen öfvertages F hr magister docens C. F. Bergstedt, har hr ergstedt ansett för en skyldighet emot den sp. allmänheten, att redan i godl tid före en tiilämnade förändringens inträdande tillinnagifva den riktning, hvari han äronar verka isom publicist, och hvars likstämmighet med ftonbladets hittills följda grundsatser den uvarande förläggaren, med kännedom om r Bergstedts tänkesätt och karakter, samt uner fortsatt deltagande såsom medarbetare i dningen för nästa år, ansettsig kunna garantera. Jet är i denna afsigt vi anhålla att få fästa ppmärksamhet på nedanstående anmälan, hvari i hoppas att publiken skall finna det nyssämnda löftet bekräftadt så till vida, som det an ske genom ett programm, och hvilket den ya redaktionspersonalen skall bemöda sig att åsom män af heder och med en sjelfständig tällning genom sina handlingar vidare uppylla. Till allmänheten! Vi helsa med rörelse för första gången den lmänhet, som hädanefter skall blifva våra ankars dagliga förtrogne. Vi känna i detta gonblick hela vidden af det ansvar vi iklädt ss: vi kunna knapt tänka oss inom det medvorgerliga lifvets område ett ansvarsfullare all, än den offentliga skriftställarens. Vihafva ) förbisett dess vanskligheter, ej öfverskattat nåttet af de krafter vi undfått till dess sköande. För knapt ett år sedan utkastade vi planen ill en publicistisk verksamhet, men af vida ugnare och mindre vidsträckt beskaffenhet, in den som vi nu gå att åtaga oss. Vi hopyades att hos en liten krets af läsare finna någon uppmärksamhet för, något behjertande if de ämnen, som det låg oss på hjertat att söka utreda. Detta hopp har ej blifvit sviset, och måhända har det oväntade deltagande, varåt vi såsom utgifvare af Tidskrift för Literatur haft att glädja oss, ingifvit oss en grad uf mod, som vi eljest skulle hafva saknat, att räda i spetsen för ett företag af så omfatande art, som utgifvandet af en daglig poliisk tidning. För öfrigt, och oaktadt frånvaron af allt ytre tvång, har valet knapt varit vårt eget. Vi hafva ej valt publicistkallet, såsom man väler emellan tyger af olika färger. Vi hafva ohfvit förda i denna riktning lika mycket af nre benägenhet, som af yttre uppfordringar. Men om vi trott oss böra följa dessa manande röster, hafva vi likväl icke dervid för högt uppskattat våra egna krafter. Känslan af dessas otillräcklighet skulle ännu hafva afbålli oss ifrån detta steg, om icke biträde för tidningens redigerande hade blifvit oss tillför säkradt af aktningsvärda män, hvilka dels lika med oss vilja helt och hållet deråt egna sin? krafter, dels förbundit sig att uti särskilta grenar understödja oss med bidrag. Då värdet af detta biträde ingaf oss grundadt hopp, at den nya redaktionen skall kunna tillfredsställe äfven stegrade fordringar hos den allmänhet. som fortfarande vill skänka någon uppmärksamhet åt Aftonbladet, kunde äfven vi icke längre hysa någon tvekan. Men det är snarare om vårt blifvande hand. lingssätt, än om bevekelsegrunderna derför som den tidningsläsande allmänheten har rätt visa anspråk att erhålla någon upplysning. V hafva icke velat dröja att afgifva en förkla ring i detta afseende. Vi skola lemna den få och bestämda ord. Denna tidning, hvars redaktion undertecknac med nästa års början under egen ansvarighe öfvertager, har redan bestått mer än ett tjuguta af år, och dess plats inom pressen är således re dan så gifven, att ett nytt omständligt progran hvarken bör väntas eller erbjudas, då vi för klara, att vi hafva att upprätthålla samma all männa politiska grundsatser, att stödja samm medborgerliga intressen, för hvilka Aftonblade hittills arbetat. Dessa grundsatser och intresse äro frihetens, den politiska och medborger liga, såväl som den religiösa. Vi hylla friheten såsom den enda kraft som under en stigande civilisation förmår bi behålla harmonien emellan olika riktningar oc! motsatta intressen, vare sig i det materiell eller det andliga lifvet. Den är lifsluften fö hvarje samhälle, likasom för den enskilte: de är den sol, i hvars ljus de enskiltes sträfvan den förlikas sinsemellan och med det allmän nas, likasom bladen och grenarna i trädet krona. För svensken är frihetens rätt urgamma och ehuru förlamande än sednare tiders in kräktningar på frihetens område hos 0ss3 många afseenden verkat, kunna vi dock änn hoppas att, när vi strida för denna rätt, hc svenska läsare hafva nationalkänslan till bund: förvandt. Denna känsla kan icke heller mis: taga sig derom, att sjelfva försvarandetafv nationalitet och vår yttre sjelfständighet i hu vudsaklig mån beror af den inre frihetei emedan den beror af den medborgerliga kraf som uti denna frihet och dess rätta bruk h sin egentliga rot och kärna. Men det har nuvarande tidpunkt blifvit vigtigare än någor sin att icke glömma denna sanning, då ab ,solutismen redan rundt omkring oss stämple emot det lilla mått af frihet, som folken 1d mindre staterna ännu hafva i behåll, och då är mer än sannolikt, att dessa stämplingar er dast äro förspelet till kommande anslag äfve emot nationernas yttre sjelfständighet. Då: strida för den lagbundna frihetens utvecklir FE a AT a