Aftonbladet – 15 november 1851, sida 2

dant fall skall passeras, är för anläggandet en jernväg särdeles olämplig ), dels vägens ngd betydligen ökas utöfver den sträcka, varföre rikets ständer garanterat ränta å aniggningskostnaden, dels ock vägen kommer tt genomgå en steril och temligen ofruktbar akt, som lemnar föga effekter att transporra. Afscende torde äfven böra fästas derå, tt genom vägens ledande till Sjötorp eller fariestad ett samband beredes emellan endast ädesproducerande provinser, men skall vägen nedföra påräknad nytta för landet och inomster för bolaget, bör den, efter vår tanka, åvida sådant lämpligen kan ske, föras genom rovinser, som lemna olika produktter, hyarienom tillfälle beredes till ett för dlessa landträckor nyttigt varu-utbyte samt för bolaget ördelen af ökad trafik. Fästes behörig uppnärksamhet dels härå, dels ock å den omtändigheten, att den nu föreslagna jernvägen mellan Wenern och Mälaren bör, innan den rarder utdragen till Götheborg, åstadkomma största möjliga nytta för landet, och derjemte medföra .den fördel i framtiden, attlätt kunna atgrena sig å ena sidan till Götheborg, och å den andra till Norge, är det otvifvelaktigt att vägen kommer att dragas antingen till Hult eller Christinehamn. De fleste, som nu ifra för vägens ledande till Hult, göra :sådant icke af öfvertygelse om Hults stora lämplighet att vara den ena ändpunkten af jernbanan, utan egentligen af den orsak, att rikets ständer så föreskrifvit och att de befara, det hvarje förändring i ständernas beslut kan medföra hela jernvägsfrågans fall. Vikunna dock icke föreställa oss såsom möjligt, att ständerna skola vid en blifvande riksdag återkalla och omintetgöra hvad de vid den nästförugående beslutat, endast derföre, att en Yampligare ändpunkt för jernvägen blifvit funnen och föreslagen, än den ständerna uti deras beslut omförmält. Såsom något besynnerligt torde det dessutom förefalla mången, att stöänderna ingått i pröfning af en sådan fråganss specialitet, som bestämmandet af jernvägens ändpunkter, helst det Kan för gifvet antagas, att ständerna saknat nödig kännedom om den ena eller andra platsens större eller mindre tjenlighet härtill, hvaremot Kongl. Maj:t, till hvars pröfning och afgörande denna sak, efter vår åsigt, bort öfverlemnas, kunnat, efter anbefalld noggrann undersökning; bestämma de punkter vid Mälaren eller Wenöern, emellan hvilka jernvägen bör sträcka sig. Valet af dessa punkter är för öfrigt icke af så ringa vigt, som mången synes föreställa sig, ty blifva härtill ej antagne sådane platser, hvarest en -:större trafik förut finnes eller kan med säkerhet påräknas, så lärer icke heller någon betydfiggare trafik å jernvägen, med deraf beroende inkcomster samt I fördelar för landet i allmänhet, vara att förI vänta. Christinehamn, betraktad såsom jernvägens Jena ändpunkt, eger, enligt vår tanka, företräde i flere hänseenden framför Hult. — Vid st Wenern finnes icke någon hamn så säker och rymlig, som den vid Christinehamn, emedan flera hundrade fartyg der kunna under starkaste storm ligga i fullkomlig säkerhet, och inloppet dertill är öppet och fritt, utan klippor och skär. Hults hamn åter, sådan den nu befinnes, kan hvarken i afseende på rymlighet eller säkerhet motsvara behofvet H för den utvidgade trafik, som gemom jernväIgens ledande till Hult är beräkniad att derstädes uppkomma, enär endast ettt högst inskränkt antal fartyg kan der förläggas, och inloppet till samma hamn är af den beskaffanhet, att icke ångfartyg, ännu mindre seglande fartyg kunna vid häftigar vindar dit inlöpa. Emot inloppet till inre hamuen vid Christinehamn, hafva vi väl hört personer, som .Jom belägenheten sakna kännedoma, framställa Iden anmärkning, att det skulle erfordras flere l vindar, för att kunna dit inkomma genom Idet s. k. Wåhlö-sundet; men demna anmärklning är fullkomligt ogrundad, emär fartygen med samma vindar, som från sjösidan föra dem förbi Wåhlön, ingå uti hamnen och för öfrigt, till följe af sundets både djuplek och bredd, kunna, derest vinden ej ir gynnande, uppnå hamnen genom kryssning rEn annan i afseende å förevarande hamn gjord uppgift, att den belägges förr med is, än hamnen vid Hult, eger sin riktighet, men linverkar ej på frågan om den ena eller anldra hamnens företräde, ty skeppningen vid !-T Hult kan ej fortsättas längre h på hösten eller börja tidigare på våren än vid ChristiInehamn, af den orsak, att sjön Wassbotten Plvid Wenersborg belägges om hösten med lis och bryter om våren upp samtidigt med tl hamnen derstädes, hvaraf följer att skeppninTgen vid Hult och Christnehamn upphör på k samma gång, enär ingen vill hafva sina varor :loch effekter under vintern liggande åinfrusna 5;lfartyg. Af vederbörande vågmästares uppgift 13 skeppningen vid Christinehamn och Hult lunder sistförflutne tio åren inhemtas ock, att skeppningen vid dessa platser under berörde tio år börjat och slutat ungefär samtidigt, med undantag af år 1830, då cholerans utbrott i Götheborg redan tidigt på hösten lade hinder i vägen för skeppningen mellan Götheborg och Christinehamn. Återgå vi nu till frågan om dle större fördelar i öfrigt, som för både lanidet och iernvägsbolaget vore att påräkna, om jernvägen ledes till Christinehamn, istället för till Hult, d torde följande omständigheter böra hufvudÅl sakligen komma i öfvervägande: att ChristineIhamn genom vattendrag, kanaler och mindre Pljernvöägar står i samband med Wermlands, CN gElv) Detta lärer doek ej vara förhällandet, enligt hvad ter sednare undersökningar synas antyda. ni (Aftonblalsred:s anm.)