Aftonbladet – 15 november 1851, sida 2

riga beträffars, fortfor hon, glödande af harm och sårad blygsamhet, så skulle jag verkeligen anse det kränkande att ens nedlåta mig till något svaromål, mycket mindre rättfärdigande, och beklagar uppriktigt de stackars menniskor, som icke hafva högre och klarare begrepp om dygden än... tant, och hvilka betrakta fördomar och tvång som nödvändiga till dess vidmakthållande. För min delkommer jag ändock hvarken att hysa eller underkasta mig dylika åsigter. Tant Magdalena fixerade Therese med ett uttryck af fasa och djup medömkan. Jag fruktar i sanning du är obhjelplig,, suckade hon med sitt vade-mecum, den förr omnämnda kristallflaskan, under näsan, små försynen nådeligen bevara oss för en uppenbar skandal! Min stackars brorson får nog förr eller sednare, erfara osvikligheten af mitt påstående om blandade äktenskap; hvart stånd för sig är första vilkoret till lycka. Kärleken förgår, men skillnaden i börd, seder och begrepp qvarstår alltid. Jag gör dig, ännu som vän, uppmärksam derpå, ifall himmelen en dag skulle beskära dig sjelf ättlingar att bortgifta. Men hvilket stånd skulle då dessa arma halfmenniskor egentligen anses tillhöra?. frågade Therese, som trots sin ovilja och grämelse ej kunde låta bli att oslyldigt gäckas med den gamla, mer än någon wman ohjelpliga fröken. Fadrens:, svarade tant Mazdalena, med ådjupsinnigt och högtidligt allvar, ehurun, tillade hon, suckande; man, ty värr, ofta ser att barnen brås mindre på fädernet än mödernet.n Ja, Gud nås, det gör man visst,, sade Therese otvunget, jag har bland annat hört sägas att tants far skulle ha varit en ganska uppyyat och älskvärd man. anten hostade. Du jag os Mina för