Aftonbladet – 13 november 1851, sida 3

skäl att finna sig lycklig, och den ärlige mannen beklagade blott i sitt hjerta att icke han: bustru fick vara vittne tillden ömhet och omsorg, hvarmed hennes barn bemöttes och vårdades så väl af sin man gom sin öfrige omgifning. När gubben skulle återvända ansägs fru Segerstam allaredan så förbättrad, att kammarjunkaren kunde göra sin så kallade svärfadei sällskap till bouppteckningen och arfskiftet. nSäg dock uppriktigt, min lilla flickas — sade lagmannen — om du tycker det bli för svårt att Sebastian reser bort. Då har kan anse det så påkostande, när embetsgöro mål tvinga honom att vara skild från dig er half dag, skulle jag icke finna det underlig om du, helst under närvarande omständighe ter, ej ville gå in på att sakna honom kan ske mer än en half månad, och så kär han: närvaro än vore mig, är den dock icke sö nödvändig, att jag för någon del yrkar derp i fall det är dig emot. Svara, min Therese Vi rätta oss alla så gerna efter dina önsk ningar.v Ett matt och smärtsamt leende flög öfve den unga qvinnans bleka anletsdrag. Tack älskade faders. — sade hon — men för mi! skull må ej Sebastian bli hemma. Man fi ej vara alltför mycket sjelfvisk, och jag ha blifvit starkare nu — sorgen härdar. De finns en större saknad och tomhet än någr: dagars öfvergående skiljsmessa. Ja, ja, mitt barn, jag vet hvad du me: nar... men vi få ej sörja... för mycket... öfver att hon gått. bort ifrån oss... till er större lycka och glädje än vi kunde: bereds henne... dessutom... stundar ett återseende... när vi sjelfva fyllt det jordiska måt tet... men för dig, min älskade flicka, blom: strar ännu, bertom denna sorgens första tid