Aftonbladet – 13 november 1851, sida 3

yngre generationen är böjd att införa främmande seder. De katolska skolornai Schweiz stå visserligen tillbaka för de protestantiska, dock på långt när ej så mycket, som ii Österrike. E. (Inssändt.) Länsmans-tjensternas vigt. (Utdrag af ett bref från landsorten.) Man har här på orten med största tillfredsställelse erfarit den belöning, hvarmed H. M. Konungen nådigst behagat utmärka en kronöänsman för dess visade nit i tjenster. När man å ena sidan besinnar, att dessa, i lönevilkor nog vanlottade tjenstemän, utgöra landsbygdens hufvudsakliga polisbejening, och å den andra det beklagligen mer ch mer ökade antalet af lösdrifvare, eller tiggare med friska lemmar, som, under förevändning att söka arbete, kringstryka landet i alla :riktningar, och den i följe deraf ökade osäkerheten både till person och egendom, så kunna de landsorters invånare ej skatta sig nog: lycklige, som äga nitiska och driftiga länsmöän, och önskligt vore, att sådana landsortens imvånare, i likhet med hvad nyligen skett i Stockholm, till sin polisbetjenings uppmuntran äfven visade dem en särskild erkänsla när de utmärka sig genom nit för upprätthållandett af allmän ordning och betryggandet af allmän säkerhet. Om någonsin, är det i vår tid af vigt, att herrar landshöfdingar till dessa maktpåliggande befattningar icke utse personer, som älska sin beqvämlighet, som icke sätta sig i rörelse oftare än de påkallas eller höga böter tillskynda dem ersättning för sin åtärd, utan sådana som gjort sig kämda för drift, kraftfullhet och oförskräckthet; men lika nödigt är det också, och nu mera än någonsin, att dessa tjenstemän så lönas, attt de för sin utkomst icke behöfva mottaga gålfvor af dem, som sjelfva begå oordningar, eller äro intresserade i att sådana af andra begås. Likasom Stockholms polisbetjening hittills hufvudsakligen lefvat på sådana mutor, har äfven landsortens varit blottställd för samma oblida öde. Hufvudstaden har ähdtligen insett nödvändigheten att bättre löna sin polisbetjening. Det är tid på att äfven landsortens kommer i åtnjutande af samma fördelar. Den tillökning länsmännen nyligen erbållit i sina lönevilkor är ingalunda svarande mot deras ansvarsfulla, besvärliga och numera farliga befattning. 2 å 300 rdrs lön är alltför otillräcklig för en sådan tjenstemans bergning helst då han har familj, som välfallet är med de fleste. Bättre lönad kan han med -mera stränghet efterhållas af sina förmän, om han befinnes försumlig. Mest bidragande till framkallande och uppmuntran af vaksamhet och drift inom denna tjensteniannaklass vore måhända, att sedan lönerna blifvit ökade till ett någorlunda mot tjensternas besvärlighet och vigt samt närvarande lefnadskostrad svarande belopp, till landshöfdingarnes disposition ställdes en summa, hvaraf de ägde att utdela gratifikationer åt dem, som utmärkte sig för särdeles nit i sin tjenst. Måhända skulle ock många invånare i landsorterna finnas benägne att med sina bidrag öka denna summa. Stockholm och Götheborg ha i detta fall lemnat efterföljansvärda föredömem. Och likväl hafva deras invånare till sin trygghet mot tjufvar och våldsverkare en talrikz garnison, patruller, nattvakter och nära tilll hands varande polistjenstemän samt arrester: till de ertappades förvarande. Men hvad mar den enstaka boende ståndspersonen och bonden å landsbygden? Blott sig sjelf. CIch om han än med fara för sitt lif den ena. natten lyckas att mot rånaren försvara sittt hem, hvad försäkrar honom att denne ickce nästa natt förnyar försöket, då han ej kan eeller vågar fasttaga Honom, emedan han ej har säkert förvaringsrum och de nödiga handklofvarne till hans förhindrande från ytterligare lifsfarligt våld, försedd med knif, som en sådan nu vanligen är; och den som har dem, kronolänsmannen, bor längt ifrån honom? Ar då länsmannen, när han får kunskap om våldet, trög i att sätta sig i rörelse till brottslingens upptäckande och fasttågände ;liksom, dessförinnan, mindre uppmärksam pi kringstrykande vagabonder i allmänhet, hem inser ej huru mycket en hel landsorts säkerhet till personer och egendom beror af ett sådant förhållande? Denna säkerhet är likväl ett af samhällslifvets första vilkor, och måste samfundsmedlemmen, för att vinna denma säkerhet, sjelf hålla vakt om sitt hus, så kan det väl ej sägas vara å statenssida uppfylldt. RÄTTEGÅNGS. och POLISSAKER. Enligt rapport frän Veterinärinrättningen sistl. gårdag, hade föregående dag, eller -sistl. tisdag, 4 st. hundkreatur, angripna af den gängbara sjukdomen,