Aftonbladet – 13 november 1851, sida 2

lemnade kammarjunkarn knappt en timma öfrig för sin hustru. Alskade Sebastian, blir du ej hemma?x eller få vi ej vara ensamma blott i dag?a kunde hon stundom fråga, med kärleksfull och bedjande röst. Det är omöjligt, min lilla Therese. Du vet huru innerligt jag älskar dig och huru dyrbara de ögonblick äro, som jag får egna åt kärleken; men jag vill hvarken blottställa dig eller mig sjelf för åtlöje, och det skulle utan förskoning inträffa, om jag nödgades tillstå att jag hela dagen skulle sitta hemma hos min hustru eller att jag för hennes skull icke ville se folk. Fråga oraklet tant Magdalena. sOch vid ett tvetydigt leende eller ettlumpet skämt fäster du då mera vigt än vid mitt hjertas så sällan uttalade önskan, anmärkte Therese med någon bitterhet; detta är också ett sätt att öfvertyga om sin innerliga kärlek. Ingen ironi, Therese, det får jag be dig om! Du hör att det just är för sådant jag är ömtålig, och jag upprepar hvad jag sagt mången gång förr, att det bör vara dig nog om du vet att ingen annan än du äger mitt hjerta, ehuru fästmanstiden och smekmånaden, då man ständigt utgör den älskandes appendix, nu äro förbi. Jag är väntad der och der, måste invitera den eller den, och jag är ifven säker, att min lilla Therese har nog förstånd att inse, bara hennes känslosvall gåt! öfver, det man ej kan mankera förbindelser och skyldigheter mot sina vänner. År det icke så, min engel — säg? Gif mig nu blot några varma kyssar till bevis på din försonlighet innan jag går... Ahl... de veta ej, le dårarne, hvad man eger och tillber för en skatt i sin hustru... hvad man ålägger sig för en försakelse — men vänta, vänta nä sommaren kommer! Då afskakar man tvånget, ;. då ilar man på kärlekens vingar til