Aftonbladet – 13 november 1851, sida 2

Folkskoleväsendet i Schweiz. Anteckningar under en resa sommarern 1851, af en resande svensk skollärare.) Liksom hvarje kanton har sin eggna natur, sina egna seder, klädedrägt, ofta täfven egna oyggnadskonst; så har den också här egna stats-, kyrkooch skolförfattning. Den som studerar de gamla svenska landskapslagarna och de närvarande schweiziska kantonlagarna skall, vid jemförelse, finna likheterna och olikheterna temligen motsvarande. Det går en och samma anda genom alla; många bestämningar äro alldeles lika, men också många högst olika. Denna enhet i mångfalden och mångfaldighet med bibehållen enhet är intresant att lära känna. Men häraf följer också att man ej med en eller par skildringar kan gifva ett fullständigt begrepp om schweiziska statskyrkoeller skolväsendet i sin helhet. Man kan säga: detta är en skildring från Zirich, detta från Bern, detta från Unterwalden; men man kan icke säga från Schweiz, ty det kunde hända, att detien annan kanton vore helt annorlunda. Hvad nu folkskoleväsendet angår, så säger man ej utan skäl, att detta är bäst inrättadt och mest försigkommet i Zirich, Thurgau, Argau, S:t Galien, Bern eller i allmänheti de norra kantonerna, nemligen så vida de äro rotestantiska helt och håilet eller delvis. Mellan de katolska och protestantisska kantonerna eller innevånarne i en och samma kanton herrskar för öfrigt en bestämd och gifven skilnad. Den protestantiska befolkningen utmärker sig genom: bättre folkskolor, större renlighet, mera ordningssinne, friare åsigter och författningar. Så väl det onda, som det goda i tiden har det protestantiska Schweiz tillegnat sig; det katolska Schweiz är dere mot mera böjdt att blifva vid det gamla, Sonderbunsdkriget 1) hade sin grund i denna olikhet. Efter dessa allmänna anmärkningar må en 1) De katelska kantonerna ville skilja sg från de protestantiska, för att i allo såväl i kyrkosom statsskick ostörda få bibehälla sina gamla lagar och seder, sina kloster och jesuiter.