Aftonbladet – 13 november 1851, sida 2

hast upptäckt fadrens handstil och det svarta lacket . . . Den olyckliga låg afsvimmad. Kammarjunkaren ringde af alla knfter. Fort !s skrek han till den förskrekta betjeningen, doktorn!... en fältskär!. . .hennes nåd har svimmat... Ack, min Gud, hvad skall man taga sig till innan de kommal... Bada henne med vin... vatten... ättika . . . försök! .... Den stackars kammarjunkaren var verkeligen utom sig, men svor i tysthet öfver fruntimrens horribla sensibilit, och tröstade sig med att han af erfarenhet visste det deras svimningar voro mindre farliga än ledsamman. Medan den i hast ankomne doktorn vidtager ändamålsenligare åtgärder för den beklagansvärda Thereses vederfående, vilja vi genomögna lagman Stålbrands bref, som kammarjunkaren lagt ifrån sig. K. Svärson! Förkrossad af det härda, oförmodide slag, som drabbat mig, skyndar jag dock att meddela dig den sorgliga händelse som tillintetgjort vår föresats att besöka er, och troligen skall på det högsta och smärtsammaste gripa min k. Therese. Meddela henne derför densamma så varsamt som ditt sansade förstånd och din ömma kärlek bäst skola lära dig. Jag kan blott bedja Gud styrka henne, likasom mig sjelf. Min älskade, oförgätliga hustru, som allt sedan er afresa i julas haft ondt i bröstet, hvarvid hon dock icke ville fästa någon uppmärksamhet, nedsjuknade plötsligt förliden måndag och dog i dag klockan en (vart till 3 på morgonen, således. blott efte: trenne dygns sjukdom — enligt läkarens uppgift lunginflammation — troligen ådragen genom någon oförsigtighet under hennes trägna och ifriga tillredelser för resan, som nu i dubbelt