Aftonbladet – 13 november 1851, sida 2

å eget bevåg tillförordna öfverlärare; det inehåller allenast den föreskriften i afseende å enstens tillsättande, att ansökningarne till ensten skola, ställda till Kongl. Maj:t), inifvas till skoldirektionen, hvilken sedermera kall öfverlemna dem jemte eget utlåtande till ongl. Maj:t. Direktionens tilltag, att tillörordna hr Wahlfelt, utan att ens höra företåndaren, måste vi således framgent anse icke lott ogrannlaga, utan äfven obefogadt. Rörande slutligen hr Wahlfelts tillförordande och hans aspirerande till den ofta ämnda öfverläraretjensten, vilja vri endast annärka, med all aktning för hr W:ss skicklighet åsom praktisk gymnast, och till trots af de beyg hr Branting lemnat honom i anatomien, tt han ej synes vara den man, som kan bi;ehålla gymnastiska centralinstitutet på den vetenskapliga ståndpunkt, hvilken det enligt stiftarens mening bör innehafva och hvilken let nu verkligen innehar, Vi äro ock öfver;ygade, att hr Wahlfelt sjelf är den förste som medgifver detta, och erkänner att han i afseende å gymnastikens anatomiska och fysiologiska elementer saknar erforderliga kunskaper. Det finnes här likväl en person,, som e vuru af prof. Branting hittills tillbakasatt, synes itminstone i vida högre grad än löjtnant Wahlfelt kunna bevara gymnastikens grundidd och inseende, det är underläraren wvid eentralinstitutet, hr Hjalmar Ling, den store stiftarens son. Vi hafva varit i tillfälle att se intyg rörande hr Ling, som berättiga ett sådant omdöme, intyg ifrån män, som äro kompetenta att döma i denna sak, såsom prof. Georgii i London, d:r Eulenburg, direktör för Institut fir Schwedische Gymnastik i Berlins, hr Rothstein, direktör för Gymnastiska Centralinstitutet i Berlin, o. 8. v. Alla dessa intyg vitsorda Lings både theoretiska och praktiska kunskaper i gymnastikens alla delsar. Härtiil kommer, att Ling gjort gymnastilken till sitt mål, till sin lefnads uppgift och gfganska säkert icke kommer att med sin tjenst vid centralinstitutet förena andra tjenstbefattningar. Dessa omständigheter hafva ej bordt undanhållas, då det verkligen i detta ögonblick är fråga om den gymnastiska vetenskapens vara eller icke vara i dess eget fädernesland. Vetenskapen går visserligen numera ej uns der; men den tanken synes oss dock smärtsam, att äfven i detta fall en nationell svensk sak skall hos oss sjelfva gå förlorad. Detta hvad som rörer Boreinsändarens artikel. Bores egen redaktion har sedermera tillåtit sig ett utfall mot prof. Bramting, som är högst orättvist och stötande. Man bör i allmänhet vara försigstig, innan man fäller sådana der apodiktiska domar; särdeles är grannlagenhet af nöden, då det gäller personer af verklig utmärkelse, om ock med åtskilliga fel. Vi upprepa i detta fall ett förut fälldt yttrande: Efterverlden, som hos utmärkta personer icke uppletar hvarje svaghet, utan blott ser till hvad stort de verkat, skall äfven gifva G. Branting rättvisa, likasom de gifvit åt Ling, hvars samtid äfven var mycket angelägen att uppleta grandet i hans ögan. S. A. H. ) Eget nog hafva de nu sednast ingifma ansökningarne blifvit ställda till skoldirektionern, enligt direktionens egen annons om tjenstens leedighet. Det synes säledes temligen tydligt att direkktionen sjelf ej haft reda på det nu uppletade komgl. brefvet. Huruvida, under sädane förhållanden, de ingifna ansökningarne kunna anses legala, blir en sak för sig. ) vingen underlärare har blifvit så systematiskt använd ät olika håll: (som Ling) anatomi i 8 är, sjukgymnastik 17 är (gymnasiarchen Ling använde sin son redan säsom yngling i sjukgymnastiken) pedagogisk gymnastik 9 är, fäktning 9 är — —