Aftonbladet – 13 november 1851, sida 2

Grönskande ängar, till ljummande våg — och då: När i dalen, der os3 skuggan gömmer För hvart lystet öga, och jag drömmer Endast kärlek vid ditt hulda bröst: Då mig loekar — blott Theresas tjusning, Skimret lik af evighetens ljusning, Balsamfläktarne från Edens lunder Och serafens kärleksfulla röst.s Den lättsinnigt poetiske äkta mannen tryckte innu en flygtig kyss på sin hustrus panna och skyndade bort. Det var som han för hvar dag fått mera ondt om tid att egna åt sin älskade Therese... och hon?... Fäfängt, fåfängt hon i öeknar gräter Hvad hon varit blir hon aldrig äter — Blott vid vänskapens och minnets tjusning Flammar matt dess urlif upp igen!... Tiden gick och Therese kunde räkna dagarna till sina föräldrars efterlängtade ankomst, ehuru hon ej utan hemlig bäfvan tänkte på hvad följden skulle blifva, om Sebastian syntes försumma henne lika mycket i deras närvaro som nu. Dagen före den då de väntades, inträdde kammarjunkaren hastigt i hennes rum med ett öppet bref i handen. Han var blek och såg förlägen ut.Sebastian ! ropade hon betagen af en plötsig förskräckelse, säg ut, jag ber dig!... Du medför någon . . . någon fruktansvärd nyhet? Först och främst, min älskade Therese, måste du lofva att lugna dig, jag vågar ingenting meddela förrän .. .n Låt mig se brefvet!, afbröt hon; dessa omsvep döda mig.s Ack, min Gud! det är som tante Magdalena säger, att du är så rysligt häftig, man får hvarken tala vid eller bereda dig... O Gud, min mor!n ropade Therese, som i