Aftonbladet – 12 november 1851, sida 3

onservativa Nerikes Allehanda har 1 detta afseendelr jort sitt bästa, hvarefter dess artikel blifvit behöri-I en reproducerad i Tiden. I sig sjelf är detta viserligen en ökad heder för hr Hedlund, i synnerhet edan han tillika ätnjutit den medborgerliga utmärelsen att blifva nedskälld af skandalpressen genom r Franz Sjöberg; men på det publiken i allt fall nå få tillfälle att i korthet inhemta huru det förhöll ig med ifrågavarande fest, införa vi här en kort beättelse derom ur Örebro tidning, skrifven efter hr Iedlunds afresa : bSistl. thorsdag (den 30 Oktober) egde en afskedsillställning rum för kongl. sekreteraren magister 5. 1. Hedlund, hvilken, efter 1, års vistelse i Örebro, u afflyttat till Stockholm. Enär hr H. under sin ärvaro varit en flitig medarbetare i denna tidning, kulle vi mähända icke omnämnt denna afskedsfest; nen dä densamma i alla fall blifvit föremål för et lags oftentlighet genom en i Nerikes Allehanda hopjord välvillig och pompös beskrifning, och vi desstom af flere deltagare blifvit dertill specielt uppmaade, hafve vi ansett det i sin ordning att nu derom ämna nägra ord. I spetsen för tillställningen stodo medlemmar al ildniogsföreningens, Handtverksföreningens och Sönagsokolans styrelser; och, att döma efter ögonmätt, oro öfver 130 personer i densamma deltagande, mär r alla klasser. Äfven damer hade infunnit sig. Ta exlades, skälar druckos. Flere i tillställningen delagande sängare och musici hade förenat sig och und-; ägnade med säväl vo.alsom instrumentalmusik. De ärvarande damerna hade arrangerat en tableau viant, hvilken föreföll oss ganska lyckad bäde til rundtanke och artistiskt utförande. Vi anse oss ej illständigt att, då det gäller en tillställning sädar om denna, framdraga deltagarnes namn, eller tillåte ss nägot omdöme öfver deras uppträdande: och anse ss derföre ej kunna ingå i någon närmare skildring f taflan i sin helhet och de deruti synliga figurer; st nycket vilje vi blott nämna, att åskädarne stå i särskild förbindelse till Nerikes Allehandas förläggare, kamrer Svante Falk, för det visst icke minst älskliga vidraget till den vackra taflan. a mA AA Am mm Fr mm rn AA AA — I Götheborgs Handelsoch SjöfartsTidning läses: bDen förordnade jernvägskommitteen lärer redan len 17 dennes ärna sammanträda, samt om möjligt öre Jul afsluta sina arbeten. Läter detta sig göra, ä förfaller allt skäl till klagan af det parti, som i ommittenedsättningen endast ville se företagets för1alande. — Gefle paketvagn kommer äfven under tillstunlande vinter att göra reguliera turer mellan Stockholm och Gefle, så, att den efter regeln afgär från Gefle hvarannan lördag tidigt på morgonen, frän Stockholm hvarannan mändag på aftonen. Den afgär första gängen frän Gefie den 29 dennes. Det saknar ej sitt intresse att finna, att denna, om ock anspräkslösa, likväl nyttiga kommunikationsanstalt, befrämjad endast genom allmänhetens stigande förtroende, kan fortgå utan allmänt understöd, hvarpå Sfriga reguliera vinterkommunikationer här i landet eljest stödja sig. (B.) Rikets Ständers vigtigare skrifvelser vid sista riksdagen. (Forts. från N:o 257.) Rikets Ständers underdåniga skrifvelse N:o 163, den 13 Aug. i fråga om återbetalningen at myntverkets äldre skuld till Rikets Ständers bank förklarar, att rikets ständer funnit skäligt medgifva, det bankens hos myntverket egande äterstäende fordran för de af banken ökade kostnader, dels i kontant och dels i afiyst kopparmynt, meddelade förskott, — hvilkas ännu äterstående belopp, sedan den af K. M:t föreskrifne afbetalning blifvit verkställd, utgör 18,000 rdr, nemligen af de kontanta medlen 16,000 rår och utaf det aflysta kopparmyntet 2,000 rdr. — må med en tredjedel eller sex tusen rår, vid slutet af innevarande är samt hvartdera at ären 1852 och 1853, utaf myntverket till banken äterbetalas. Rikets Ständers skrifvelse N:o 164 den 13 Aug. om åtgärders vidtagande för verkställighet i Sverige af norska och i Norge af svenska embetsmyndigheters beslut, är af följande lydelse: 5. A. Ku! Jemte förmälan att erforderliga bestämmelser saknades angående de rättsförhållanden, som kunna upp: komma mellan inbyggarne i de förenade rikena Sverige och Norge och med erinran om de ömsesidiga olägenheter, hvilka af denna brist äro en följd, har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att till E. EK. M:t mätte från Rikets Ständer aflätas underdänig skrifvelse, med begäran om vidtagande, så skyndsamt som möjligt, och hos nu pägäende Storthing af sädane ät: gärder, hvarigenom frägorna, så väl om skyldigheter för det ena rikets inbyggare att hörsamma af auk:oriteterna i det andra utfärdade kallelser, som angå ende den exsekutiva kraften af ömsesidiga domar ocl utslag, tillhörande den enskilda och allmänna rätten: område i tvisteoch brottmälsväg, må blifva genon bestämda öfverenskommelser rikena emellan ända mälsenligt ordnade. Säsom skäl för detta yrkand har blifvit uppgifvet att det samband, som emella! de förenade rikena egde rum, icke blott genom poli tisk förening, utan ock säsom varande grannstater mäste, i samma män som de gemensamma intressen: utvecklade sig, framkalla allt flera och mängfaldi gare förbindelser och likaledes äfven konflikter. Hära alstrades rättsfrägor af flerfaldig art, i hvilka endas lagarne blefvo skiljedomare. De utslag och domar som i sädane mäl mellan parter frän hvartdera rike meddelades, kunde väl endast bestämmas efter de rikes lag, der de afkunnades; men, om den rätt då fastställde skulle blifva full verklighet, mäste exse kutif kraft vara dem tillerkänd inom hvartdera riket omräde, på ett sätt som uteslöt tidsutdrägt och om gäng, samt med säkerhet befordrade det genom då I men erkända rätta till sitt mäl, verkställighet oc lefterrättelse. Rättsskipningen finge eljest skenet 2 -Ibetydelselöshet och vanmakt. I stället att befordr tlbidroge den sälunda att undergräfva grannsämja oe lvänskap emellan brödrafolken. Åtskilliga europeisk r stater funnos, hvilkas lagar en gäng för alla berätt flgat domaren att ät utslag och domar af icke krim -Inel natur, utfärdade i fremmande land mot inhems å leller utländsk, i landet boende man, äfvensom ät fo eldringsanspräk, grundade på domar i brottmäl, me DI dela verkställighet, utan annan af domaren företage -Ipröfning, än att domen vore verklig och ej stridand ND I mot landets positiva intressen och offentliga rätt. E rlännu större antal stater hade i sina lagar erkä -lsamma grundsats, med förbehäll af reciprocitet, me ilbland de få länder i Europa, der dessa grundsats -hvarken enligt lag eller praxis ännu erkändes, b funno sig Sverige och Norge, hvilka, ehuru förena t genom politisk union, dock i afseende på sina inte RA TE ERE AAA a rArma barn!s mumlade ryttmästaren, lik som talande blott vid sig sjelf, ebur The -lreses skärpta och fina öra uppfångade hvar )lord: sskall äfven diit friska, varma hjerta va!