Aftonbladet – 12 november 1851, sida 2

Förlåt då min förseelse, goda tant. sade Therese och klappade den stränga domarinnarn på knäet, sjag skall komma bättre ihåg mig en annan gång.s Aj, lilla barn, du klappar så hårdt, att det påminner mig om justitierådinnan von —h—s löjliga, men liksom hela menniskan, oss emellan sagdt, något grossiära yttranden till mig härom afton hos Lindfelts, der du också, jag vet ej af hvad anledning, kommit att klappa henne sjelf tror jag. Den unga, älskvärda fru Segerstams små, söta händer — sade hon — ha en så märkvärdig au toucher, att man skulle vara frestad tro det hennes sednare herr far, lagmannen, understundom roat sig med att låta henne fungera som häradstjenare.n En hastig rodnad blossade upp på Theres kinder, men hon föresatte sig att vara lugn. Jag förmodar tant gaf justitierådinnan det svars, sade hon, som ett så — för att tala rent språk — plumpt och dumt uttryck om tants nu mera egen nicce förtjenade; men jag skall emellertid hädanefter förskona hvar och en för mina karesser. Tant Magdalena flägtade sig med näsduken, Det gör du rätt i, mitt barn; man bör aldrig vara frikostig med sådant. Men åpropos; hvad tyckte Sebastian om att du kysste honom vid spelbordet i går aftons? Jag mins icke ens att jag gjorde det, tan! lillav, svarade Therese leende, som icke så noga höll reda på när hon kysste sin man; -mycket mindre har jag hört honom ta derom. Gud bevars, mins du inte att du kysste honom på pannan just som du gick för whistbordet ut i salongen? Hela socictcen såg det ju! Nå det är väl inte farligt att kyssa sir man ? Farligt? Du väljer så kuriösa ord, lill bärn. Hvem talar om fara? Men ser du nå. gon annan af våra damer kurtisera sin man Jag tyckte verkligen synd em den stackar: