Aftonbladet – 12 november 1851, sida 2

mkring på ett annat håll: Hvad betyda Ryssinds marknader för det öfriga Europas tillerkare? Föga, med undantag af hvad son ismugglas dit. Äfven här ser man således nväldet i samma strid med den fria handelr om med den fria samhällsordningen. Men å den dagen, då Ungern förkunnade sitt obeoende och anförtrodde mig landets styrelse. . lef min första åtgärd att genom Ungerns dilomatiska agent i England förkunna, att de ordna tullskrankorna fallit och att Ungerns narknader voro öppna för verldshandeln (Högjudda bifallsrop). J hafven väl icke kunna: körda gagn deraf; men emellertid var det tt vedermäle af sambhällsfrihetens verkan till andelns och slöjdernas frihet (Hör, hör). Nu. 1. H., när det ryska systemet rider spärr öfer Kontinenten, och då det heter att tzaren att sin fot på Ungerns nacke blott såsom förta steget till sin fullkomliga öfvervigt i hela luropa, ber jag er besinna hvilken motveran denna enväldets triumf skulle röna, om andel:frihetens grundsats vore allmän. Enäldet skulle förtvina dervid, det skulle a! lenna trihet så skakas i sina grundvalar, at! let omöjligen kunde bestå, trodde det sig ock å rotfästadt som Atlas. Men, å andra sidan. m det lyckades att sätta bom för handelsriheten, skulle verkningarne för alla varu,roducerande folk blifva förfäriiga. Desse olk skulle nödgas resa sig gemensamt mot en sådan inskränkning och J, framör allt, måste anstränga er i det ytterta för att skydda Englands intresse; millio-3 rer skulle användas, strömmar af blod skullej inna för handelns och omsättningens frihet.i Ven detta slöseri med guld och blod kan besparas. Vi kämpa i Ungern för omsättningsriheten såväl som för samhällsfriheten. Unserns återställelse till sjelfständighet skulle bl tt dödshugg fir enväldet på kontinenten, och ir detta en gång störtadt, så möter den ostörla omsättningen folken emellan icke vidare något hinder (Högljudda bifallsrop). En annan grundsats som jag önskar här fö vidröra, så framt jag ej uttröttar er (Nej, nej: ingår statshushållningen och finanserna. London är regulatorn för verldens myntoch krelitförhållanden. Följaktligen är en stor mängd af alla staters skuldsedlar vanligen sammannopad i London. Tillåten mig att fråga hvad säkerhet j ägen för dessa lån, hvilken utsigt att se dem betalda? Mäånne denna säkerhet, denna utsigt skulle blifva större genom enväldets seger eller under den grundlagliga frihetens välde? Granskom först enväldenas ställning. Hvad är grunden för deras tillvaro? Mäånne folkens kärlek? Nej, huru skulle gedtycket kunna göra sig älskadt? Månne folkens belåtenhet? Nej, huru skulle menniskor kunna vara belåtna utan frihet? (Högljudda bifallsrop.) Enväldets grund, dess yttersta sträfvan är att blifva verldens oinskränkta herrskare med bistånd af soldater. Under det envåldsmakterna offra allt på deras kostsamma armeer och deras icke mindre kostsamma diplomati, uttömma de sina folks tillgångar och nödgas om och om igen inställa sig på myntmarknaderna att söka lån. Men med hvarje nytt lån minskas säkerheten för dess betalning. Hvem kan ansvara för att icke jordens folk, utpinade genom dessa eviga lån, som begagnas till deras eget förtryckande, icke en gång skola säga med enhällig röst: Vi förmå ej mer; må de som gjorde dessa lån betala dem; vi sjelfva hafva icke lånat någonting., (Högljudda bifallsrop.) Sådan är enväldets verkan på myntmarknaden i allmänhet (Hör, hör!) Särskildt må jag erinra i afseende på Habsburgska huset, att dess bankrutt är oundviklig. J veten att det nyligen måst göra ett lån på åtta millioner. Asyftades väl dermed att bringa jemnvigt i dess statshushållning? Visst icke. Det sker för att hälla sig uppe några månader till, och sedan få tigga ett nytt lån, med ännu mindit utvägar till äterbetalning. Månne jag icke kan säga, utan anspråk på att vara profet, att den närmaste utsigten visar oss Europas folk vägrande att erkänna dessa lån,att vidare aflägsna bankrutten? (Hör.) Ännu en omständighet, som icke är främmande för det ställe der jag talar, är befästandet af verldens fred, emedan London, med sin omätliga handel, medelpunkten för verldshandeln, är mer än någon annan intresserad för veridsfredens upprätthållelse. Men jag skulle tro hvar och en begripa att verldsfreden endast är möjlig när verldens folk finna sig belåtna (Hör, hör!) Belåtenheten är åter otänkbar der tyranni utöfvas, ty verlden blef icke skapad till ett fängelse, ej heller menniskorna att vara hvarandras fångvaktare (Högljudda bifallsrop). Det är icke längesedan en stor association — den allmänna fredskongressen — hade ett sammanträde här. Christi lära har hos detta samfund väckt förhoppningen att fred skall kunna befästas öfverallt; men samfundet hoppas ett sannt och varaktigt lugn, icke något förtryck (Bifall). Detta samfund förkunnade sin tillgifvenhet för non-interventionens grundsats; men ofelbart kan dess mening med denna grundsats icke tolkas så, att hvad helst tzaren skulle behaga göra, det bör Englands humanitet icke bry sig om. Sådant skulle icke vara nonintervention; det skulle tvärtom vara ett fribref för tzaren att intervenera i hela verldens angelägenheter (Högljudda bifallsrop). Fredskongressens syftning måste följaktligen vara att det bör stå hvarje folk fritt att sköta sina egna angelägenheter, och att hvarken England EE RSA STENS ERT IRAS ETS EKARNAS AA mm — mm Nm e Ane Förlåt då min förseelse, goda tant. sade Therese och klappade den stränga domarinnar Ipå knäet, sjag skall komma bättre ihåg mig en annan gång.s