Aftonbladet – 12 november 1851, sida 2

Her någon annan makt bör inblanda sig ils enna hvart folk tillkommande myndighet; aen att England bör vara ett värn mot denna efogenhets misskännande (Hör, hör!). II! Och så, M. H., skulle jag kunna fortfara i ppräknandet af den ena politiska grundsat-. en efter den andra, oupphörligt med tillämping på eller härledning från företeelserna i en märkvärdiga stad, der jag nu befinner nig. Men jag måste spara er tid och min örmåga. En grundsats blott kan jag ickel nderlåta att till slut vidröra : ädelmodets.! ingland är den enda punkt i Europa, somj rbjuder en säker tillflyktsort åt den orättvist! örföljde, och ni, min herr mayor och staden sondons härvarande represeutanter, hafva just u på det vackraste sätt framställt dennal rundsats i handling, då j så ädelmodigt uppatit er stolta gillessal för en fest till olyckiga landsflyktingars förmån. Tillåten mig att ör dessa ädla tänkesätt betyga min varma acksamhet; men måtte verldens allmänna friwet innan kort göra fester för sådant ändamål ;fverflödiga. Jag hoppas att den dag snart skall randas, då ingen man i Europa oförskyldt må erfara fattigdomens förödmjukelse vå samma gång som qvalet öfver sitt fäderreslands kränkta frihet (Bifall). Jag har nämnt de grundsatser som jag önskat, så långt mina krafter nå, att kunna göra sällande i verlden: frihet, varaktig samhällsordning, sjelfständiga municipala institutioner. tillförlitlig statskredit, fred mellan alla samhäller och den kristliga menniskokärleken (Hör, hör! och bifallsrop). Bistån oss i förverkligandet af dessa ädla grundsatser! Hvad Ungern särskildt angår, så begära vi icke att England måtte deltaga 1 vår frihetsstrid; det är Unserns egen angelägenhet och Ungern skall sjelf draga försorg derom (Högljudt bill). Allt hvad vi önska är att allmänna tänkesättet 1 England måtte stadga, såsom ledande grundsats, hvarje fo.ks rättighet att värda sina egna angelägenheter, och att icke låta dem bero på någon tzars nåd. (Högljudda bifallsrop.) Detta är en grundsats, som jag hoppas skola göra sig gällande äfven i Förenta Staterna så väl som i England. Af en högt aktad medborgare i dessa stater, en man, som åtnjuter förtroende bland en öfvervägande del bland sina landsmän och till och med räknas bland en af kandidaterna til förbundets högsta värdighet; af honom har jag nyligen hört förkunnas att anglosaxiska stammens yngre broder står beredd att förena sig med den äldre till de förtryckta folkens beskydd mot enväldets inblandning. (Högljudda bifallsrop.) Jag vill upprepa det igen, jag vill koncentrera hela min frihetskänsla, hela kraften af min själ, för att upprepa dessa ord högljudt och högtidligt, till dess att allmänna tänkesättets oemotståndliga genljud blir den domsbasun, inför hvilken förtryckets ande måste vika. (Högljudda bifallsrop.) Och skulle denna svaga hydda digna under trånaden ati åter se mitt fädernesland fritt, så skall ännu gräset på min graf hviska till England och Amerika: Förgäten, 1 er stolta säkerhet, icke de förtryckta! (Hör, hör.) Beviljen icke tzaren något fribref att förtrampa menskligheten eller dränka Europas frihet i blod! Tecknen ej er borgen på ett sådant fribref, utan sätten er emot det, och intagen sjelfva den stolt ställningen af verldens befriare! (Högljndda och ihållande bifallsrop.) Omedelbart efter detta tal beledsagades Kossuth till det rum der kommittåen för den stor: balen till förmån för de olyckliga Polackarnc och Ungrarne var församlad. Lord Dudle; Stuart tillkännagaf här att den illustre främ:. lingen, hvars närvaro väckt en sådan rörelst i hela England, hade till den 13 November utsatt sin afresa till Amerika; men att Nordamerikanske konsuln hade, för att gå allmänhetens önskningar till mötes, uppskjutit fartygets afresa till den 14, på det att Kossutt måtte kunna bevista högtidligheten, hvilker för samma ändamäl blifvit utsatt till den 13 stället för den 17 som var förut bestämdt Detta tillkännagifvande emottogs med enthuslasm,. L