Aftonbladet – 11 november 1851, sida 2

å sanningen af det välkända ordspråket att nånga händer göra lätt arbete och att såväl kicklighet som förmåga att tillverka för biligt pris endast värnas genom arbetsfördelning. Riktigheten af denna anmärkning emot nyssvämnda del af författningen har under den sedermera förflutna tiden visat sig mångfalliga gånger, då personer som haft försörjningsrätt, för det de arbetat på samma verkstad eller för det en sådan tagit någon annan till biträde, blifvit alldeles såsom under den fordna bönhasjagtens tid uppkallade till polisen och pliktfällde till 13 rdr 16 sk. bko böter, eller lika mycket som om de hade öfverfällit en fredlig vandrare -på gatan. Sällan har dock något exempel i detta afseende visat sig merä framstående, än det som nyligen inträffet med en skomakaregesäll vid namn Carl Petter Lundfelt. Denne hade ock användt någon annan ill biträde, och. blef derföre pliktfälld till 13 rdr 16 sk. bko böter, och vid bristande tillsång till tre veckors enkelt fängelse. Häröfver hade Lundfelt anfört besvär först hos Hofrätten, sedan hos Konungen och slatligen i nådeväg, men utan främgång. TI går vat Han till följd häraf uppkallad till polisen och måste vandra i fängelse, der-han nu skall tillbringa några veckor bland brottslingar. Vid mannens uttryck af förtviflan-häröfver yttrade hr polismästaren,. att han tyvärr ej kunde hjelpa saken, emedan han måste tilllämpa författningen. j RA Emot detta sistnämnda kan ock, strängt taget, ingenting. invändas; men om, det å ena sidan är förklarligt, att de som medelst profs afläggande och andra kostnäder förvärfvat sig mästerskap och rätt att hålla verkstäder, vilja hålla sina privilegier vid makt med andras uteslutande, så är det å andra sidan lika begripligt, att det skall hos de arbetande klässerna väcka harm och betraktas såsom eri orättvisa, att personer kunna blifva kastade i-fängelse för någonting, som hvarken inför förnuftet eller moralen kan anses såsom en förbrytelse. I vår tanka är det derföre bland det ängeläågnaste, att handtverkKsordningen i denna del snart blir underkastad en omarbetning, hvarigenom rättigheten att försörja sig med dlofligt arbete blir så reglerad, att associationsfriheten ej vidare kommer att lida något hinder: — Pösttidniögen för i går Har, säsom det heter, på en insändares begäran, fäsfat uppmärksamheten erpå, att den i Samma blad införda förteckhiig på de svenska industrirdkäre, som blifvit ihägkömne med belöningsjettoner af den vid expositionen i London öedsatta jury, ej blifvit reproducerad af Aftonbladet, i sammanhang hvärmed ön ågörlunda fenombskiniig ismuätion om enskilda afsigter Härmed äfven förekommit i Posttidningens artikel. Vi änse öss icke våra i behöf ätt svära på den sedfåre, men fihne verkligen vid färfiåro efterseende, att den atmaärkta glömåkän inträffat. Detta Hår Hårledt sig deräf, äft första gängen, då den ifrågavarande förteckninge stod att läsa i en tidning. härstädes, men icke ofticielt, och hvilket. inträffade innan . expositioren. var afslutad,-ansågo vi öss böra vänta med dess -upptagande i Aftonbladet af den orsaken; att de däå-omnämnde belöningarna endåst äfsägo artiklar, Sometillhört den första, mön icke fägon af den Sednare särdningen härifrån, hvaribland dock flera vunno sefdeles uppmärksamhet bland den äskädande. publiken. . Sälunda finnas bland dem som vunnit, utmärkelse med belöning. eller. mention honorable för sina artiklar hvarken herrar Bolinder.för sina spisar, hr Bergström för sina bronsarbeten, hofmarskalken Wahrendorff för sin kammarladdnisgskanon, Elfdabls :porfyrverk för den stora vasen, eller flere andra som allt tillhörde den sista sändningen, ehuri de omtalades nied beröm i alla engelska tidningar. Det har nu ettefät upplysts, att dessa artiklar alla komnio för sent till Iexpositionen, för att komma räed i täflån vid prisetnas bestämmande; men detta. kände red. då icke, utan trodde sig böra afvakta någon mera fällständig förteckning, och sedermera har samma notis råkat att blifva förbigången af den som besörjer redigerandet af de notiser, hvilkå hemtas ur andra tidningar, Kvartöre den nu här meddelas: Ne Prismedaljer: Prof på välsadt jern från Motala Mekaniska verkstad, för jerhets qvalitet; Rakknifvar, tillverkade af OC. V. Heljestrand i Eskiltuna; Steärinljus, tillverkade af J. Johansson i Stockholm, Omnämnande med beröm: -Tackjern; gevärspipor. m. m., ifrån Kihlafors bruk, frän C. A. Rettig; Rakknifvar, tillverkade af-Alb.. Stille i Stockholm; Kobolt-malm, kobolt-kristaller och oxid ifrån Tunaberg; Vägbalans, A. P. Wiberg i Fablun; Yagöalans, Er. Littman i Stockholm; Proöfpålin ifrån Ängermanland. Säsom tillägg. till. detofvanstående kan Nämnas, att de engelska mörgontidningårna i förra veckan innehöllo fullständiga Törteckringar på alla Som fatt medaljer vid expositionen, hvilket upptager ej mindre än TO hela spålter af derås täta tryck. — Läsaren minnes den berättelse, som i de flesta blad, och äfven i detta, förekommit om en åt handlanden B. Leja meddelad kuriglig tillåtelse att i Gefle bosätta sig, för att idka handel, så vidt han kan i vederbörlig ordning vinna tillstånd dertill. Då NorrflandsPosten meddelar denna underrättelse tr ett annat blad, Gefle, tillägges följande reflexion: Tidningen Gefle, som meddelar denna nyhet, erinrar om hr Lejas vackra gäfva af 45 präktiga franska sängfiltar till härvarande lasarett; en visserligen vacker gåfvd, men som i vacker Syftning måhäntla nändå öfverträffas af den betydliga fond, hr L. donerat till härvarande folkskola, till fattiga barns beklädnad, hvarförutan hr L. här i öfrigt visat mänsget vackert drag af ädel mönniskokärlek, hvarigelanom han här förskaffat sig mänga varma vänner. Regeringens nämnde beslut är i öfrigt ett drag af Ihumanitet och tolerans, som hvarje frisinnad gerna ville ahse säsom regel, ieke såsom undantag, i frågan om mosaiska trosbekännarnes medborgerliga rätstigheter., . Vi instämma fullkomligt i Norrlands-Postens slut-Ireflexion; men vi gä längre: vi önska ått det icke mätte bero af regeringens humanitet och tolerans, huruvida medborgerliga rättigheter skola eller icke skola tillkonima Mösaiska trosbekännare. Männk det icke är en skärm för Vår lagstiftning, att en sädan sak skall bero af den händelsen, om vär regering för !tillfället-är human och tolerant. eller eken.