Aftonbladet – 11 november 1851, sida 2

de honom dock slutligen mera försonlig, ehuru han alltjemt fällde bittra tårar vid tanken på att härnäst sakna Therese i hemmet, ty den otålige fästmannen, hvars lyckas stjerna tycktes vara i jemt stigande, håde helt öförhappandes fått sig en protokollssekreterarctjenst och var ingalunda böjd att vänta med något som han föresatt sig skulle ske. Bröllopet firades med den gedigna ståt, som var orten och det förmögna, ansedda huset egen och värdig. Kammarjunkarens närmsta lefvande slägtingar, hans svåger och syster, baron Lindfeldts, samt hans faster, en gammal ceremornielt förstelnad fröken, voro närvarande, och ofantligt artiga mot sina nya anförvandter, ehuru Therese skämtande förtrodde sin brudgum att hon tyckte luften vara kallare i deras, synnerligast tante Magdalenasn, närhet. Kammarjunkaren skrattade och fann infallet ssuperbt., men omtalte tillika att tanten citerades som ett mönster af etikett och fulländad lärdom 1i alla dithörande stycken. Vill du derföre bli en typ i aristokratiska seder, liksom du förut, min engel, är det i allting annatr, tillade han, xkan du aldrig välja någon säkrare och bättre föresyn än just tante Magdalena. Nu narras du då, Gud ske lof, herr aristokrat! hviskade Therese leende; xbade du varit så stel och tråkig som hon, skulle jag visst aldrig blifvit kär i dig. xDu glömmer en väsendtlig omständighet, min lilla tjuserska, återtog kammarjunkaren med en anstrykning af något, som skulle kunnat kallas förlägenhet; ren karl kan och får vara helt aunorlunda än ett fruntimmer.n Men du vili väl inte ändå att jag skall bli fik din faster?. frågade Therese halft skämande, halt rädd; då vore det så godt jag följde Wilhelms råd och stannade qvar. pä Billingsholm, ty sannerligen skulle icke blotta försöket öfverstiga mina krafter.v . För -mig får -du endäst bil ik dig sjelf, inföll kammarjunkarn med kärleksdrucken ar