Aftonbladet – 11 november 1851, sida 2

ighet; för andra... nå ja, det skall din-een fina blick och urskillning snart säga dig.. Den lille Wilhelm var otröstlig. Therese — den grymma Therese — var Porta, utan att om aftonen, när de skiljdes åt, hafva sagt hohom att han ej följande morgon. skulle få återse henne. Det var svårt och påkostande nog ändå, tyckte hony att skiljas vid det kära, Samla hemmet, och hon hade ej haft mod att derjemte se den. stackars gossens barnsligt häftiga smärta; derföre skyndade hon sig in medan han sof och tryckte afskedskyssen på baris panna, samt lade ett bref,.en vacker slinga af sitt hår och en krans af friska rosor på. hans -hufvudgärd. När han sedan vaknade och fick veta hvad allt detta hade att betyda, ville han i sin första förtviflan krosså medaljongen och slita både bref och krans i stycken; men den milda, vänliga modren hejdade honom med en kärleksfull omfamning och orden: . Nu, Wilbelm hlla, skola vi först gråta tillsammans, och jag skall berätta dig:hvad Therese sade i dag innan hon for, samt hvarföre hon ej hade hjerta att väcka dig; men sedan måste du bjöda till att trösta mig, som lidit större förlust än du, ty jag har egt och fästat mig vid henne i nitton år, du knappt i sju och ett halft. Men hotisbehöfde inte lära mamma något, snyftade Wilhelm, och inte lekte hon med mamma heller . . . Ack, ack! Det är mycket värre för mig., Om du nu är snäll och förständig, som syster Therese här i-brefvet ber dig vara, vill jag gläda dig med ett par roliga underrätte!ser. Du tyckte ju mycket om den nye informatorn i prostgården ? Han som lekte hök och dufva med barnen i onsdags, när inte mamma ville att Therese skulle spr.nga med?, frågade Wilhelm och torkade sig i ögonen. a ,Just han, Och. prostens Hörnan är ju också en snäll gosse?n ön and (Förts. följer.)