Aftonbladet – 8 november 1851, sida 2

sÄndtligen, sade grefvinnan för sig sjelf jag har då lyckats och jag har gjort rätt: en sådan trohet var en skandal för verlden. som icke älskar undantag, och farlig för den tjugutvååriga Carolina., Derpå återvände madame dAlpuis till sinö gäster. Klockan half tolf voro Alphee och madamt Champlouis ännu icke synliga i salongerna Lyckligtvis hade deras frånvaro icke blivi bemärkt. Det var en lång fjerdedels timmanx, tänkt madame dAlpuis för sig sjelf då hon såg på pendylen. Åh bah, man måste lemna dem tid.n I detsamma såg hon Alphee, som nalkade: henne. Hon ämnade ställa några frågor til) honom, men då hon såg några väddblommoi i knapphålet af hans frack sade hon, i de hon aflägsnade sig: Det är bra, fästningen har kapitulerat och ni har eröfrat flaggan. En liten stund derefter mötte madame dAlpuis Carolina. Se, sade grefvinnan i det hon pekade på buketten som hennes vän höll i handen, ni har förlorat edra väddblommor; jag har nyss träffat någon som funnit dem.n vAck, min bästa vän, om ni visstes, svarade madame Champlouis, i det hon förde sin vän till en fönstersmyg. ;Hvad, om jag visste?, sade grefvinnan leende; skulle ni kanhända vilja underrätta mig om någonting?. Ah! sade Carolina med nedslagna ögon; sni har då gissat? xJag har gissat allt hvad nisagt mig, under det ni ville dölja allt för mig — men det är tid att ni tänker på att fara hem, Herr de Marissac,, sade grefvinnan i det hon ropade Alphee som gick förbi, vill ni göra mig det nöjer och ledsaga madäme Champlouis till hennes vagn Alphee bugade sig och räckte handen åt Carolina, hvars hand han sakta tryckte. Sedan alla gästerna gått, qvarhöll grefvinnan ett ögonblick sin kusin chevalier de Neuil, som skulle företaga en resa, Min Kusin, sade hon till honom, Ni skulle mycket förbinda mig om ni ville uppskjuta er resa på en månad.v Hvarföre då?, frågade gubben.