Aftonbladet – 8 november 1851, sida 2

efter hölls och räckte till kl. 5 e. m. Det skulle fortsättas på tisdagen. F Ministern Bardenfleth, som varit några dasar i Köpenhamn, från Slesvig, der han fö-l4 er förvaltningen, hade den 3 återvändt tilll Fiensborg. Från Slesvig berättas att general Krogh besökt Prestö en dag i slutet af Oktober, och utt segraren vid Idsted der blifvit på det mest högtidliga och hjertliga sätt emottagen. Den adress till riksdagen, som blifvit utsänd till underskrift, hade redan från städerna, utom Köpenhamn, fått öfver 12,000 underskrifter; och man väntade på återsändningen af de exemplar, som ännu cirkulera j indsorterna och hufvudstaden, för att aflemna en. Den svåra ostliga stormen, thorsdagen den 30 Oktober, hade drifvit in en sådan massa vatten från Östersjön i Jutska halföns södra fjordar, att öfversvämningarne der varit mycket betydliga. Några svårare olyckor hafva likväl icke inträffat. Vattnet har vid Flensborg varit, på ett holft qvarter när, lika högt. som vid den stora öfversvämningen år 1833. FRANKRIKE. La Patrie påstår att meningen aldrig varit att hrr Corbin och Blondel endast provisoriskt skulle fungera såsom justitie och finansministrar i afvastan på hir Foulds och Rouhers återinträde; nekas kan likväl icke, att både Corbin och Blondel blifvit frånvarande gjorde till ministrar, utan att man ens förvissat sig om deras benägenhet att ingå på kombinationen. Till ett sådant steg hade man nödgats taga sin tillflykt för att åtminstone få ihop ett kabinett. Blondels utnämning skall hafva skett efter ett halft löfte af hans broder, att denne väl icke skulle afslå anbudet. Emedlertid skall den nyutnämnde ministern anse sig så föga bunden af: brodrens halfva löfte att han lär ämna afsäga sig det erbjudna förtroendet, — ett steg som hans embetsbroder, Corbin, redan tagit, oaktadt man i största hast sändt en af hans vänner för att beveka honom. Journal des Debats yttrar i anledning af den sålunda knappast slutade ministerkrisen: Situationen är efter ministerens utnämnande den samma som före. Vi se, att det finns en minister, men icke att det finns någon politik. Det ser ut som om vi hade ministrar, och likväl fortfar ministerkrisen. Vi hafva således icke annat att göra än att vänta, nemligen till dess presidentens budskap kommer, hvari den nya politiken skall uttalas. I öfrigt brydde man sig redan vida mindre om den nya ministeren än om en ny artikel af d:r Veron i Le Constitutionnel angående presidentens budskap. Författaren erkänner att han på sednaste tiden icke blifvit hedrad med presidenten Bonapartes förtroende, hvilken deremot emottoge usla råd af en politisk äfventyrare (Persigny). Det funnes således ingen orsak för fört. att hålla inne med sina spådomar om det väntade budskapets innehåll. Detta budskap skulle innehålla en uppmaning af presidenten till nationalförsamlingen, att redan i November låta företaga presidentsvalet och derefter göra sig till konstituerande församling, ifall Louis Napoleon erhölle röstmajoritet. Anfallet mot Persigny påstås ha sin grund i Verons obevågenhet mot det nya kabinettets ledamöter, till hvilkas utnämning Persigny tros ha största skulden. En sannolikare version lär likväl vara, att anfallet härleder sig från en ingifvelse från de afgångna ministrarne Fould och Rouher, hvilkas på sednaste tiden öfverhandtagande ytande Persisny och Ba: roche sökt bekämpa: La Patrie vederlägger ofvannimnde uppgift i Le Constitutionnel; men d Årons forhållande till Elyse gör det åtminstone troligt, att ultrabonapartisternas önskningar gå ut på något dylikt. Den 30 Okt. innehöll Le Constitutionnel ytterligare en artikel af d:r Våron, som i mycket saktmodigare ordalag tydligt nog uttala sitt affall från Elysge. Denna artikel analyseras af Le Messager de IAssemblce på följande sätt: . ,Persigny har under sednaste ministerkris spelat en verksam roll. Persigny och hans kamrater bearbeta presidenten från morgon till qväll för att drifva honom till oförsigtigheter, ja äfven till våld.... De nuvarande ministrarne hafva hvarken fasthet eller sjelfförsakelse nog för att motstå presidenten . . . Hr Veron har handlat som en redlig och beslutsam man; han har tillropat Frankrike: Gif akt! I ett tal till sina underordnade kamrater har den nye polisprefekten Maupas bland annat yttrat, att omständigheterna lätt kunde blifva så kritiska, att de å embetsmännens sida torde göra ett ovanligt nit och beslutsamhet erforderliga; — att regeringen måhända befanne sig nära så afgörande pröfningar, att alla embetsmäns personliga tillgifvenhet blefve en politisk nödvändighet. Afven den nye krigsministern general Saintfårmaud har utfärdat en ganska energisk dagorder. sÄndtligen,, sade grefvinnan för sig sjelf; jag har då lyckats och jag har gjort rätt; en sådan trohet var en skandal för verlden, som icke älskar undantag, och farlig för den