Aftonbladet – 6 november 1851, sida 2

Rikets Ständers vigligare skrifvelser vid sista riksdagen. (Fortts. från N:o 257.) Rikets ständers skrifvelse, N:o 150 af den 12 Augusti om inskränkning af den genom kongl. förordningen den 22 December 1846 beviljade frihet att å landet idka handel, innefattar, att då den hvarje svensk man tillagda försörjningsrätt, hvilken säsom en grundsats genomgär de nyare näringsförfattningarne här i landet, egentligen mera afser handtverk elltr andra produktiva yrken, än handel, samt, med afseende ä den stora vigt, som blifvit fästad dervid, att landthandlande icke mä, mot församlingarnes bestridande, kunna dessa pätrugas, samt ä den erfarenhet,, som än mera allmänt blifvit uttalad derom, att geenom landthandlande sedeförderf skulle spridas, och ökade tillfällen till onödiga utgifter allmogen beredass, rikets ständer hos K. M. anhälla, att, med ändring; af 2 mom. i 6 och 25 5 i kongl. handelsordning;en af den 22 December 1846, stadgas mätte, att, sedan församlingen inom hvilken handelsbods anläggning sökes, öfver ansökningen blifvit hörd, K. M:ts betallningshafvande eger att densamma efter sig företeende omständigheter afslå eller bifalla, vederbörarde dock öppet lemnadt att, i händelse af befogenhet, öfver beslutet i laga ordning besvär anföra. Rikets Ständers skrifvelse N:o 153, den 14 Aug., angående ersättning, i vissa fall, aj allmänna medel till vittnen i brottmål, nnehäller att, ehuruväl genom kongl. kungörelsen len 20 November 1845 blifvit stadgadt, att den, som, iberopad till vittne i brottmäl, inställde sig vid domstol, belägen på minst tre mils afständ frän vittnets hemvist, bör, derest vittnet äskade och domaren pröfvade sädant skäligt, tilläggas ersättning af allnänna medel för dess resekostnad och uppehälle för varje dag, som i och för resan samt vistandet vid lomstolen erfordrades, i de händelser, då den tilltaade icke kunde till ansvar dömas eller sakfälld saknade tillgäng att ersättningen utgifra, har dock den ördel, som med högstberörde kungörelse äsyftats, hufvudsakligen förfelats genom omvägar och kostnader, som äro förknippade mec utbekommande af frågavarande ersättning, för hvas erkällande, i enighet med derför nu fastställda sätt, vittnet mäste intingen sjelf begifva sig till läcresidenset eller anita ombud, på landskontoret föete utdrag af domsstolens utslag, anskaffa och förev.sa intyg, efter föegängen undersökning af vederbörande kronobetjent, lerom att den sakfällde saknar tillgång, samt afbida orottmälets slutliga afgörande i högre instans, derinder tiden för ersättningskrafvets anställande ofta kan illändalöpa; varande, då vittnet är boende aflägse ller utom det län, hvarest ransakningen försiggätt, å väl svärigheterne som kostnaderne så ökade, att esse sednare lätt kunna, om ej jfverstiga sjelfva erittningsbeloppet, ätminstone medtaga största delen eraf. : Af sädan anledning och på det afsigten med -omörmälde nädiga kungörelse må unna verkliggöras, afva Rikets Ständer beslutat, at den ersättning af llmänna medel till vittnen i brotmäl, hvilken af för:a domstol bestämmes, må, eberende af mälets fs öljd i högre rätt, eller skedd mderställe 2ung af unerrätts utslag, till vittnet uppå 3esg anmölan försinn a