Aftonbladet – 6 november 1851, sida 2

bordan. Jag återvänder aldrig till Frankrike utan att hafva besegrat den passion, som nu beherrskar mig, men hennes bild sväfvar ännu beständigt för min själ och skall kanhända alltid komma att göra det.o Hans sista bref utvisade, att hans fruktan icke varit ogrundad, ty frånvaron hade icke kunnat besegra hans olyckliga kärlek. Ur stånd att kunna glömma, sökte han döden på slagfältet, men döden skonade honom och efker trenne års tjenstgöring erhöll han löjtnantsgraden. För ungefär ett och ett halft år sedan erhöll jag oförmodadt underrättelse om herr Champlouis frånfälle; han dog efter en kort sjukdom, Denna förlust förorsakade mig en ljup smärta. Ni och jag voro redan då besanta, så att ni, min käre Stanislaus, vatit i illfälle att sjelf se huru uppriktig och långvarig min sorg varit. Men uti all min be. Tröfvelse kunde jag likväl icke hindra mig utt anse detta dödsfall, som satte madam6 Ohamplouis i tillfälle att sjelf disponera öfver sin hand och sin förmögenhet, såsom en lyck. ig tillfällighet för min bror, som för honom ;ppnade nya förhoppningar, hvilka framtiden ;ch omständigheterna möjligen kunde realiera. Jag skyndade derföre att tillskrifva höiom, för att förmå honom :itt återvända till rankrike. Men ack! Mitt bref kom ty värr ör sent och sedan jag en månad förgäfves fäntat på svar, erhöll jag genom tidningarne underrättelse att Lucien stupat i den ärofulla pataljen vid Tely, Detta, min vän, är prologen till den roman ag för er omnämnt och hvars första kapitel pegynner förliden vår, det vill säga någon tid ;fter min återkomst till Paris, der den framsång jag rönt vid expositionen, hade för mig ;ppnat tillträde till flera aristokratiska salonser.