Aftonbladet – 3 november 1851, sida 3

I Rikets Ständers skrifcelse N:o 121, angående sättet för fullfoljd af mindre brottmål, som med tvistemål ega nära gemenskap eller deraj härflyta, innehäller att Rikets Ständer icke kunnat till Kongl. Maj:ts nädiga proposition derom lemna bifall; men deremot för sin del beslutat en författning af följande innehåll: Fullföljes i högre rätt tvistemål, deri ett mindre brott kommit, som af tvistemälet sitt ursprung fätt och dermed nära gemenskap hafver; då mä brottmälet följa tvistemälet åt och för båda gälla den rättegängsordning, som för tvistemäl är stadgad; dock att, derest den ändringssökande blifvit i brottmälet till böter eller serskild ersättning dömd, honom skall åligga att fullgöra hvad om nedsättning deraf, ställande af borgen derför eller företeende af fattigdomsbevis finnes föreskrifvet. Fullföljes endast brottmälet, eller är brottet sädant, att derför med penningar ej bötas må; gånge med rättegången efter thy för brottmål i allmänhet är sagdt. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse N:o 122, angående förklaring af lagens stadgande om rätta orten för lysning till äktenskap, innehåller att Rikets Ständer ansett en förklaring i ämnet vara behöflig, och för sin del beslutat utfärdandet af en författning, hvarigenom förklaras, att stadgandena i 15 kap. 18 Kyrkolagen och 7 kap. 2 4 Giftermälsbalken, angående den ort, der lysning till äktenskap skall ske, hafva afseende å den församling, der bruden sednast blifvit i husförhörslängd antecknad. Rikets Ständers skrifvelse, N:o 124 den 2 Aug. angående iakttagande af vissa vilkor vid utländsk mans naturalisation i Sverige, innehåller följande: Sedan hos rikets ständer blifvit anmäldt, hurusom, vid verkställd granskning af de i statsrädet förda pro: tokoll, funnits, det en betydlig mängd ansökningar af utländske män om svensk medborgarerätt blifvit af K. M:t i nåder bifallna, dels med, dels utan förbehåll af skyldighet för sökanderne att, innan de i behörig ordning säsom svenske medborgare kunde upptagas, ädagalägga, att de från sina förra mnationalitetsoch undersätlighets-förhållanden blifvit behörigen frikallade, har det olika förfarandet härvid, ehuru förkla radt af de särskilda omständigheter, som bestäm! beskaffenheten af hvarje enskildt fall, likväl fästai rikets ständers uppmärkssmhet i änseende dertill, att om vilkoren för naturalisationen saknades i lag när mare bestämmelser, sä behöfliga de än i ganska mänga afseenden äro. Rättigheten att utflytta är väl numera af den nyare statsrätten i de flesta länder erkänd säsonr en allmän medborgerlig rätt, men tilllika i de flesta bunden, dels vid vissa förbehåll, som förpligta utvandraren att dessförinnan ådagalägga sig hafva uppfyllt vissa serskilda skyldigheter mot moderlandet, dels vid andra iakttaganden, som hafva till ändamäl att göra utflyttningen säsom ett faktum bestyrkt. . För det land der utländsk man söker medborgarerätt, är det således redan på dessa grunder at vigt att, innan den beviljas, fordra bevis att han frän sitt förra undersätlighets-förhållande är fri: Men för en sädan fordran gitvas derjemte flera andra skäl, utgående frän landets egna intressen. Det ömsesidiga band af skydd och trohet; som förenar vundersäten med sitt moderland och dess regent, kunde, derest ej detsamma uttryckligt och formligt blifvit löst, lätteligen leda till svära förvecklingar, om den förre, bosatt i främmande land, af en eller annan anledning finner det för sig nyttigt, att åberopa sitt moderlands skydd, och den sednare, på grund af politiska eller andra intressen, anser det lämpligt att, med skäl eller oskäl, uppträda till hans försvar. Exempel på förvecklingar af denna beskaffenhet mellan nationerna finnas frän alla tider och icke minst från den nyaste; och har fördenskull, i de flesta länder, politisk klokhet gjort frägorna om utländsk mans naturalisation till föremäl för en ordnad lagstiftning; men i Sverige äro bestämda reglor i detta afseende icke ännu i lag fastställda. Med anledning häraf hafva rikets ständer hos K.l M:t anhällit, det svensk medborgarerätt hädanefter icke mätte utländsk man beviljas förr, än han visat sig vara från sitt förra undersätlighetsförhällande frikallad, eller ock, uti afgifven skriftlig förbindelse, afsagt sig alla sin förra nationalitets politiska förmåner och rättigheter. Rikets, ständers skrifvelse N:o 125 den 30 Julii angående ett sammandrag af föreskrifterne rörande utmätning af spanmål, säges vara föranledd deraf att förluster för säljare af spanmäl ej sällan inträffa derigenom, att hvad i afseende på mätning af sädan vara blifvit stadgadt icke behörigen iakttoges. Rikets Ständer hafva ansett det vara angeläget, att de härom gifna föreskrifter blifva, mera allmänt kända, än de nu äro; och hos K. M:t framställt den underdäniga anhällan, att ett sammandrag af de stadganden, som äro gällande i afseende på mätning af spanmäl, mätte vara upprättadt och kungjordt, jemte nådig föreskrift att detsamma, vid bestämdt vite, skall finnas-anslaget ä vant spanmi agasin i städer och köpingar, samt i öfrigt ä de ställen, der sådant kan finnas af nöden, hvarom Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega meddela föreskrift. Rikets Ständers skrifvelse N:o 126, den 6 Aug. angående ersättning för -omkostnaden, i anledning af D. E. H. Kronprinsens ock Kronprinsessans förmälning, meddelar, att Rikets. Ständer bifallit, att förberörda af K. M:t äskade anslag må med 161,508 rdr 13-sk, 3 rst. frän riksgäldskontoret utgå. Rikets Ständers skrifvelse N:o 129 af den 6 Aug. angående jemförelse emellan nuvarande statsinkomster och utgifter med enahanda inkomsters och utgifters belopp åren 1809 och 1810, innefattar den anhållan, att K. M:t täcktes låta uppgöra dels en tillförlitlig utredning af hvad svenska folkets alla skattebördor och öfriga utskylder, jemte! statsoch riksgäldsverkens samtliga utgifter (de sär-. skilda bidragen samt kostnaderna för dåvarande krig! häruti likväl ej inberäknade) vid.början af 1809 och 1810 ärens riksdagar utgjorde, dels ett sammandrag af alla, med hänsigt till desså skattebidrag och utgifter, under den sedermera förflutna tiden beslutade och verkställda förändringar, dels ock en fullständig jemförelse emellan skatterna och statsutgifterna vidil nämnda tid samt deras nuvarande belopp. Js Rikets Ständers skrifvelse N:o 132 af den 6 Aug. i fråga om verkställigheten af beviljade restitutioner utaf riksgäldskontorets medel, inne-, håller följande: fa Enär den omgäng och tidsutdrägt samt skriftvex-a ing, som, enligt hittills iakttagna föreskrifter, erfors lras för äterbekommande af orätt päförda eller beäknade bevillningsafgifter eller andra för riksgälds-v kontorets räkning oriktigt influtne medel, skulle, ge-n om antagandet af den förändring i samma föreskrif-d Å 1 er, hvilken fullmäktige förordat, komma att för framiden i väsendtlig män minskas, och då nägra af full