Aftonbladet – 3 november 1851, sida 3

Min syster hemreste och gerna hade jag åtföljt henne, men man qvarhöll mig, och då jag stannade, åtlydde jag blott min fars befallning. Efter min systers afresa framryckte tanten med sin giftermålsplan och nu begrep jag hvarföre jag ensam skulle qavarblifva i Bath. Jag ville derom ingenting höra; men ju svagare hon blef, desto ifrigare förklarade hon, att om jag ville förljufva hennes fö återstående dagar, måste jag gifta mig med baroneten öfverste S..., son till en hennes afliden kär slägting och väninna. Han befinner sig nu här i garnison, och jag känner honom som en högst redlig, älskvärd ung man, med betydlig förmögenhet, och som efter några veckor flyttar till tjenstgöring i hufvudstaden. Hittills hade jag blott två gånger sett ba. roneten och dåföga gifvit akt på honom; han kom nu oftare till tanten och jag fann i honom en utmärkt vacker, bildad, älskvärd man, af omkring trettiofyra år, hvilken bemötte mig med en finkänslig, nästan blyg aktning och ömhet — och snart förrådde han sina afsigter. Jag ansåg för min pligt att berätta honom om James; men tanten hade i detta afseende redan förekommit mig och han bad nu öppet om min hand, oeh att få försona hvad den första kärleken lidit. Jag fordrade nu tid till eftersinnande; men ändtligen, då jag en dag såg den goda tanten kämpa med döden och hennes brustna öga bedjande hvila på mig — räckte jag den ädle mannen rod(nande min hand. Men till vår obeskrifliga glädje dog icke den sjuka, och det var liksom hade hennes önskans fullbordan verkat en kris i hennes sjukdom; och lika sällsamt som detta under syntes det mig, att Jag icke ångrade det sam