Aftonbladet – 3 november 1851, sida 3

tycke, som jag i ögonblickets ångest gifvit, Till mina föräldrar skref jag genast; men bad dem att icke för Lady H.... nämna något om mitt giftermål, ivchändelse hon frågade efter mig; jag ville dermed öfverraska henne. isynnerhet som tanken på den ädlas råd haf lika mycken del i mitt beslut, som den döende tantens önskan., Efter tre veckor var jag Ss maka, och ankom med honom hit i går på aftonen. Tan. ten lemnade jag i går så frisk, som hennes sjuklighet i allmänhet medgaf. Hon har ut. sett mig till sin arftagarinna, och genom mir man är jag dessutom rik. Men hvad vore allt detta, utan den outsägligt hjertliga tillgifvenhet, Jag fattat för min make, som förtjenar min oinskränkta kärlek och alla menniskors aktning. Ack, mylady, ni skall säkert tillåts mig att i morgon för er presentera honom. Nu flög jag hit, för att få utgjuta mitt hjerta, som slog så högt af längtan. För den främmande kammarjungfrun i förmaket nämnde jag blott namnet S. Hade jag mött någon af den äldre betjeningen, skulle jag bedt denne icke förråda mig; för intet pris ville Jag för mig förderfva öfverraskningen. Men den är dock blott till hälften lyckad, då ja ser min dyra beskyddarinna såallvarsam och ser hennes öga icke stråla af den tillfredsstälvd som jag väntat vid förkunnandet af min ycka, Här hvilade hennes blick, vemodigt frågande på den rörda ladyn. Nej, mitt barn! ropade denna, omfamnande henne. Du har alldeles icke bedröfvat mig, och synes jag dig mindre glad än du önskat, så ligger orsaken icke hos dig. Ingen sådan kan dessutom hindra mig, att med sann moderskänsla njuta af din välgång.